Kollektivtrafiken som fördumningsmedel

Vi som bor utanför större tätorter upphör aldrig att förvånas över tätortsbornas okunnighet om livet utanför deras område. Vi som bor utanför tar oss ju titt som tätt in till tätorten och känner oss ganska väl bekanta med vad som händer och sker där. Varför kan de inte ha åtminstone lite koll på hur vi har det?

Det är stor risk att svaret är att kollektivtrafiken verkar fördummande på dem som endast och allenast är hänvisade till den för sina transporter. De kan inte ta sig utanför de fasta linjerna. De kan inte se det som finns på andra ställen. Och tyvärr är människan så enkelspårig att det hon inte ser, det existerar vanligtvis inte för henne. Det ingår inte i hennes bild av verkligheten.
Men det räcker inte med okunnigheten om geografiska områden som ligger utanför linjenätet. Därtill kommer sociala områden som ligger utanför kollektivtransportmedlets kapacitet. Jag talar här om aktiviteter som kräver att man kan ta med sig skrymmande eller tunga föremål. Sådana som inte går att ta med sig på bussen eller i tunnelbanan. För den som blott och bart är hänvisad kollektivtrafiken för sina transporter uppstår här en brist i insikt om vad andra människor gör eller kan göra. Visserligen kan man läsa om det eller se på TV när andra gör det. Men förstahandsupplevelsen går man miste om. Fantasi- och upplevelsevärlden krymper.

This entry was posted in Trafik, äldre text and tagged , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.