I USA finns ett tillägg (nr 2) till konstitutionen om varje medborgares rätt att bära vapen. Tillägget är gammalt och tillkom för att medborgarna ska kunna försvara såväl sig själva som nationen mot både yttre och inre fiender. I en nybyggarstat var det naturligt att överlåta både bevakningen och verkställandet av försvaret på de glest utspridda medborgarna. Ett slags hemvärn i dess mest decentraliserade och grundläggande betydelse.
Idag tänker sig deras regering att samma arbete ska utföras via the Patriot Act. Denna går precis på tvärs mot den tidigare konstitutionen, särskilt 4:e tillägget. För den egna befolkningens säkerhet ska den avväpnas och dess insyn och medverkan i offentligheter skall dras ned till ett minimum. Hur har det kunnat gå så snett?
En av förklaringarna har att göra med religionen. I USA har man, i uppenbar men olöst konflikt med den konfessionslösa konstitutionen försökt låta kristna kyrkliga värderingar styra den världsliga demokratiska republiken. Mycket kan skyllas på vittnet (Jehovas vittnen) president Ike Eisenhower som 1954 fick med tilläget ”…under God” i slutet av den amerikanska trohetseden, som läses varje dag i amerikanska skolor. Han ordnade också så att från 1956 är alla mynt och sedlar präglade med orden, ”In God we trust”. I takt med att USA ökat sina kontakter, såväl civila som militära med andra stater och andra kulturer har man försökt värja sig från påverkan på hemmaplan från dessa kulturer genom mer kristen renlärighet.
Saken sätts naturligtvis på sin spets när man kommer till öppen konflikt med kulturer som domineras av en annan av världens stora religioner, islam. Lösningen är dock naturligtvis inte ett fullskaligt religionskrig. Lösningen har inte ens det minsta med religion att göra över huvud taget. Och det är det som är poängen.
Om man vill göra det hela tydligt för de kristna som tvivlar, kan man citera bibeln. Vid ett tillfälle säger Jesus till lärjungarna att de ska ge till kejsaren vad som tillhör kejsaren och Gud vad som tillhör Gud. Vid ett annat förklarar han att Guds rike inte är av denna världen.
I ett modernt demokratiskt samhälle kan man förstå det som en uppmaning att styra det civila demokratiska samhället efter mänskliga lagar, för människorna. Om eller när man kommer till Guds rike får man leva efter Guds lagar där. Men de två skall inte blandas ihop. Vill man försöka leva efter Guds lagar redan här på jorden så får man göra det på ett sätt som inte kommer i konflikt med de jordiska lagarna.