Lagar

Jag måste reagera på de rättshaveristiska signaler som nu dyker upp. Ja, jag vet att det brukar vara makten som kallar utomparlamentariska oppositionella för rättshaverister. Men här är det makten som får rätten att haverera. Det gäller synen på fortkörning, synen på att bära kniv och vapen, synen på sex och våldtäkt, synen på alkohol och synen på rätten till rätt.

Vi är inne på en extremt farlig väg i Sverige som illustreras allt tydligare. Vi försöker förbjuda mänskliga misstag. Så djup är vår motvilja mot mänskliga misstag. Det är väl teoretiskt gott, men tyvärr gör vi oss därmed skyldiga till flera grova misstag. Till exempel förväxlar vi orsak och verkan.
Vi försöker lagstifta bort misstag vars orsak ligger i människors bristande kunskap och insikt genom att förbjuda misstagen. Därmed hamnar man i farozonen att lagstifta bort legitim och rent av önskvärd verksamhet. Bara för att freda samvetet och vara på den säkra sidan. Ingen tillräcklig ansträngning har gjorts för att höja den gemensamma medvetandegraden så att misstag på ovan nämnda områden kan undvikas.
Bara för att några människor blir alkoholister vill man helst förbjuda alla människor att dricka alkohol. Det är ju naturligtvis en enkel lösning men den är för enkel, för den är inte bra. Vad vi ska göra är att vi ska tillåta vuxna människor att dricka alkohol. Men samtidigt måste vi faktiskt hjälpa ungdomarna medan de växer upp och de vuxna även senare att förstå att alkohol är en sällskapsdryck som ska avnjutas i små mängder och inte varje dag. Detta är inte bara sådant vi ska prata om utan vi ska naturligtvis leva som vi lär. Samtidigt som det råder stor frihet att köpa och sälja alkohol liksom andra varor måste begränsningen ligga hos individen, i hans eget förstånd, i hans egen moral, etik och förhållningssätt till alkoholen. Inte i lagstiftningen, för det går inte. Det är ett för grovt instrument, för klumpigt, inte tillräckligt selektivt, för långsamt. Kalla det vad ni vill. Det fungerar inte.
Likadant är det med fortkörningen och nollvisionen. Det är inte farten som dödar. Det är det faktiskt inte. Det kan man enkelt med matematik, fysik och tillgänglig statistik från vägverk och trafiksäkerhetsverk bevisa inte är sant. Det är naturligtvis mänskliga misstag, felbedömningar, brist på kommunikation mellan trafikanterna med mera som ligger bakom alla olyckor, inte farten. Vi har förbättrat vår vägstandard mångfalt, vi har ökat säkerheten både aktivt och passivt i bilarna mångfalt de senaste 30 åren. Vi har också reducerat antalet dödsolyckor. Vi har gått från vägar med dålig standard och fri fart för bilar med dålig säkerhet till motsatsen. Ökad standard på bilar och vägar har enbart lett till beslut om sänkt fartgräns.
Det är inte längre rimligt att tänka sig att lägre hastigheter och mer övervakning (som det självklart skulle bli frågan om) skulle leda till att man kan förverkliga nollvisionen. Tvärtom skulle jag vilja påstå att vi måste släppa fram högre hastigheter på de goda vägarna och överlåta mer ansvar på individen att inte förorsaka olyckor. Mer tänka framåt, mer samarbete i trafiken så att olyckor undviks. Här ligger en stor utbildningsinsats och väntar på att komma loss, hur vi ska uppträda tillsammans i trafiken.
Likadant med knivar. De flesta dråp och misshandelsfall där kniv är inblandad sker i hemmet med en kökskniv! Så tror man att man kan minska detta genom att förbjuda kniv på allmän plats. Då har man ju missat målet totalt. Knivar på allmän plats är ju inte ens inblandade i majoriteten av de fall det handlar om. Man har inte förstått sitt uppdrag som lagstiftare när man stiftar sådana lagar. Kniven är kanske vårt första redskap. Det äldsta tecknet på civilisation. Att försöka lagstifta bort misstag som sker med kniv genom att helt förbjuda knivar är absurt. Vi måste naturligtvis återigen lära oss att förhålla oss till kniven som ett civiliserat redskap. Inte något som man karvar på andra människor med. Man använder kniv till att tälja i trä, vid matlagning och så vidare. Även i nödsituationer kan en kniv vara bra att ha till hands för att kunna skära sig loss eller på annat sätt bereda sig räddning. Men inte till att skära i andra människor. Det är knivmissbrukarnas mentala inställning till kniven som är deras farligaste beväpning, inte kniven. Den mentala attityden till hur man använder kniven förbättrar man inte genom att lagstifta mot att bära kniv på allmän plats, tvärtom man försämrar den. Man gör knivar till något som folk inte längre förstår sig på. Det är ett allvarligt missgrepp.
Ytterligare ett exempel, sex och våldtäkt. Vi har gått från det naturliga stadiet där honan i människoarten visade sexuell villighet och parning kunde äga rum. I 570 miljoner år har den sexuella fortplantningen fungerat på vår jord. Vår egen art har funnits i några få miljoner år. Under huvuddelen av denna tid fungerade vårt parningssystem på samma sätt som tidigare och som andra arter fortsatt med intill våra dagar. En situation där hela processen styrs av förprogrammerade signaler.
Under de senaste hundra tusen åren har den förändringen skett hos oss att kvinnan kan visa villighet utan att för den skull vara beredd att genomföra samlag. Länge hade dock samhället den restriktionen att samlag skulle föregås av äktenskap. Under senaste hundra åren, kanske egentligen bara de senaste femtio åren har en praxis utvecklats där kvinnan kan signalera en mycket tydlig villighet utan att för den skull ställa upp fullt ut, till en situation som kräver medveten kommunikation, signalering och medveten eftertanke hos båda parter. Vi har på kort tid skapat en social kodex där det är underförstått att båda parter ska ha intellektuell och emotionell förståelse för detta nya. Fortfarande ligger dock 570 miljoner års förprogrammerade beteenden kvar och spökar i våra hjärnor. Ibland räcker medvetenheten inte till för att klara ut en given situation på rätt sätt.
Här är det brister i signalering och signaltolkning som ställer till med stora bekymmer. Vi har inte gjort saken bättre genom att hålla tyst om denna viktiga del. I skolorna har vi på ett öppet sätt redovisat hur samlag går till, hur man gör det skönt, varför det blir barn, hur man skyddar sig mot oönskad graviditet, hur man skyddar sig mot könssjukdomar. Men inte ett ljud om hela det viktiga samspel som föregår och på ett för båda parter acceptabelt sätt inleder ett sexuellt förhållande. Det har underförstått antagits att detta inte är något problem eftersom de medicinska aspekterna varit täckta av undervisningen. Men de sociala och mentala delarna har glömts bort. Nu drabbar det våra ungdomar (både kvinnor och män) när det visar sig att vår teknokratiska undervisning missat de kanske viktigaste bitarna.
Omställningen har med andra ord gått väldigt fort på senare tid. Vi har i tidningar kunnat läsa om ett antal råa våldtäkter där i övrigt välanpassade män/ynglingar inte hejdat sig i tid. Jag har svårt att tro att dessa medvetet är så elaka att de gör detta i full förståelse av vad de gör. Jag är övertygad om att merparten av dessa fall får tillskrivas bristande insikt i modern sexuell signalering kombinerad med stor frustration över att inte förstå. Vi har lagar mot våldtäkt som borde räcka för att döma missdådare. Att ytterligare skärpa lagarna och lagstifta mot normalt sexuellt umgänge och till exempel ge kvinnan rätt att ångra sig i efterhand om ruelsen eller missnöjet blir för stort och kalla ett vanligt samlag för våldtäkt vore förödande för vårt samhälle.
Vi kan inte hålla på att gräva skyttegravar och föra ett kallt krig mot alla företeelser i samhället som bottnar i bristande kunskap och insikt. Vi kan inte lagstifta om fler inskränkningar mot normal verksamhet utan att hamna i den belägenheten att vi lagstiftar om nymoralism och hyckleri på ett sätt som inte har förankring hos medborgarna.
Lägg ihop de här anförda exemplen med det tack och lov misslyckade försöket från ett par riksdagspartier (s och m) att begränsa den enskildes rätt att överklaga till högre instans när man blivit fälld. Detta är oerhört skrämmande. Det vittnar om rättsstatens totala förfall på ett sätt som gör en förstummad. Skulle man lyckas med detta att skärpa lagarna på de punkter jag här pekat på och dessutom begränsa rätten att överklaga, då hamnar vi i ett samhälle som med nödvändighet kommer att bryta sönder sig självt. Folk kommer inte att orka leva i ett sådant samhälle, med sådana lagar som kommer att kännas så slumpartade i sin verkan. Så stick i stäv mot det allmänna rättsmedvetandet. Här måste lagstiftarna besinna sig. Här måste till en allmän debatt. Här måste vissa märkliga särintressen faktiskt få stå tillbaks.
Vi kan inte hålla på och straffbelägga folk i förebyggande syfte för sådant som är normal mänsklig aktivitet, för att försöka förhindra brott. Vi måste ha lagar som är enkla nog att leva efter men tillräckligt effektiva för att döma brottslingar.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, äldre text och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.