Maktspel i naturkulissen

Hur vi ska förhålla oss till en klimatförändring är inte en vetenskaplig fråga. Att beskriva förändringen är vetenskapens uppgift. Att översätta forskningsresultaten till handlingsplaner är filosofiska, politiska och ekonomiska spörsmål som naturvetenskapen inte har svar på och definitivt inget monopol.

Edman med flera debattörer som senaste veckan debatterat på brännpunkt i SvD visar att miljöpolitik framför allt är just politik. Det handlar om makt. De politiker som sitter på makten vill inte lösa klimatproblemen. Dels för att det när allt kommer omkring kanske inte är något problem. Dels för att när man väl har spelat det kortet så har man reducerat sin egen makt.
Detta belyses enklast av hur man hanterar frågan om koldioxidutsläpp från fossila bränslen. Om detta vore en ödesfråga och lösningen är att minska utsläppen, då skulle man lägga en rak och hög skatt direkt på bränslet oavsett hur användaren orsakar utsläpp. Den som tycker sig erhålla ett värde som överstiger skatten är beredd att betala. Alla andra skulle avstå, och förbrukningen, alltså utsläppen, skulle minska.
Men istället mixtrar man med skatter på vissa fordon, utifrån fiktiva beräkningar om deras förväntade utsläpp. Utgångspunkten är att behålla skatteintäkterna hur folk än väljer att hantera situationen, samt att behålla makten och dagordningsprivilegiet.
Denna cancersvulst i vår demokrati kräver ständig näringstillförsel av katastrofrubriker, nya larm och nya osäkerhetsindikationer. Folket ska ständigt känna oro och inte tillåtas att i ro analysera sina intressen och formulera sin vilja. Det skulle göra politikerna maktlösa. Det vore detsamma som att det otänkbara skulle inträffa, att grundlagens portalparagraf skulle gälla. All makt utgår från folket.

Några ord om politik, uttalade långt innan klimatet blev en politisk fråga. Men dessa observationer står sig fortfarande gott.
Praktisk politik är konsten att strunta i fakta, Henry Brooks Adams.
Alla politiska frågor, alla problem om vad som är rätt, är i grund och botten bara en fråga om eventuell makt, August Bebel.
Politik är konsten att se upp för svårigheter, finna dem överallt, bedöma dem fel och sätta in olämpliga åtgärder mot dem, Ernest Benn.
I politiken får sanningen vänta tills någon har användning för den, Björnstjerne Björnson.
Det skulle innebära en genomgripande politisk reform om det sunda förnuftet kunde breda ut sig lika snabbt som enfalden, Winston Churchill.
Det svåraste med politiska ställningstaganden är ju inte att inta de rätta, aktningsvärda ståndpunkterna – det kan vilken idiot som helst göra – utan att i tid inta de motbjudande men nödvändiga. Per Olof Enquist.
Sanningen har sin givna plats även i politiken, men den får givetvis icke drivas så långt att den motverkar våra mer övergripande syften, Joel Eriksson i Grönköping.
I politiken, liksom på sjukbädden, kastar sig människorna från den ena sidan till den andra för att ligga bättre, J.W. Goethe.
Politik är en underavdelning av meteorologin – läran om hur vinden blåser, Edouard Heriot.
I politik gäller det att stryka hunden medhårs så länge att munkorgen hinner bli färdig, Fletcher Knebel.
Politik: Kapplöpning mellan trojanska hästar, Stanislaw Jerzy Lec.
Politiken är konsten att hela tiden upptäcka nya anledningar till nya skatter, Helmar Nahr.
I politiken förväxlas ofta tålamod med rådvillhet, Roger Peyrefitte.
Många som tror att de är hantverkare i storpolitiken är i själva verket endast verktyg, Lord Salisbury.
Tala hellre över huvudet på folk än bakom deras rygg, Adlai Stevenson.
Är politik något annat än konsten att ljuga vid rätt tidpunkt? François de Voltaire.
Politiskt maktbegär är en psykisk defekt i linje med barnmisshandel och smak för gummiunderkläder, Auberon Waugh.
Politik är konsten att hindra folk från att lägga sig i sina egna angelägenheter. Flera personer.

This entry was posted in Klimat & miljö, äldre text and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.