Matriarkal könsmaktsordning

Det är kvinnorna som är norm i vårt samhälle. Det insåg jag redan som barn och jag har aldrig funnit några hållbara argument för det motsatta förhållandet. Det är kvinnorna som sätter normerna, kvinnorna som bestämmer vad som är rätt och fel. Förmodligen är det i deras egenskap av den begränsande resursen i tillgång till sex och barnalstring som ger dem denna position. Om inte kvinnorna får som de vill minskar de den redan begränsade tillgången på sex och barnafödande.

Män ska konkurrera med andra män om kvinnor, inte konkurrera med kvinnorna om samma jobb, samma status. Ett mindre antal kvinnor i samma jobb rubbar inte ordningen, men lika många eller fler kvinnor än män gör det. För hur ska en man kunna imponera på en kvinna genom att konkurrera med henne?
Om han är bättre väcker han avund och avsky. Om han är sämre väcker han bara förakt. Någon jämlik partner kan han aldrig bli i hennes ögon.
Därför måste män som utsätts för kvinnoinvasion på sina domäner söka sig till andra arenor. När flickor blir bäst i skolan blir de det genom kombination av sin egen ambition och pojkarnas abdikation till förmån för andra prioriteringar och aktiviteter.
En del av de våldtäkts- och hustrumisshandelsfall vi hört talas om på senare år har säkert sin förklaring i att vissa män inte har förmått hantera denna förändrade verklighet på ett adekvat sätt. Men de som tar till våld mot kvinnor är bara toppen på ett isberg av män som inte mår bra av den snabba förändringen i samhället.
Några kvinnor uttryckte i TV häromdagen att hustrumisshandel är en sorts tortyr som dagligen pågår i svenska hem. Ja, det är säkert en korrekt beskrivning. Men lika korrekt är det att beskriva de påfrestningar som plågar svenska män för psykisk tortyr. Men det får vi inte prata om.
Det kanske bara är att acceptera detta. Naturens lagar kanske är så strikta och kompromisslösa. När kvinnorna har bestämt sig för att förändra verkligheten så är det bara för männen att anpassa sig, hur smärtsamt det än är. Några alternativ tycks inte finnas, inte vara tänkbara eller förhandlingsbara. Det är ju inte männen som sätter begränsningen för tillgången på sex och barnafödande.

Det här inlägget postades i Jämlikhet, äldre text och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.