Det var missväxt och flera kalla somrar på 1860-talet. Vi har haft en kontinuerlig uppvärmning sedan dess. Den uppvärmning som kunnat mätas i tiondelar av grader tog alltså sin början långt innan förbränningen av fossila bränslen nådde några nämnvärda nivåer. Ett viktigt faktum att komma ihåg när vi talar om detta, är att det var först med tillgången på tillförlitliga termometrar och omfattande noteringar som vi kunde få statistik om Jordens temperatur.
När en isbit smälter ser det inte ut som om en stor del av massan tinar i början. Förmågan att med våra sinnen registrera den fysikaliska förändringen är inte fullkomlig. Den smälter också olika beroende på om den finns i ett öppet eller slutet system. Det är inte ännu helt klarlagt om jordklotets istäcken och deras förändring ska beskrivas utifrån modeller av öppna eller slutna system.
Om man besöker Athabasca Icefield som är en del av Columbiaglaciären i Jasper nationalpark i de kanadensiska Klippiga bergen, kan man genom markeringar uppsatta i marken följa glaciärens minskning från förra sekelskiftet till idag. Detta visar på en förändring i klimatet som påbörjats långt innan människans förbränning av fossilbränslen nådde några noterbara nivåer. Dessutom hävdas att effekten av ett tillskott av växthusgaser visar sig först efter cirka 20 år.
Hur ökningen av metangas från dagens 6 miljarder människor jämfört med 1800-talets 2 miljarder påverkar klimatet kanske är en större miljöfråga än vår förbränning av fossilbränslen. De som hävdar att vi måste förändra vår livsstil och vårt samhälle i grunden för att motverka förändringar i klimat och natur har mycket kvar att bevisa. Som jag uppfattar deras argumentation är miljön bara ett svepskäl för att genomföra samhällsförändringar som de vill åstadkomma oavsett påstådd anledning. De spelar bara på en rädsla för förändring som många människor har. Egentligen är väl denna rädsla inte mer än en oreflekterad bekvämlighet. Men vanedjuret människan kan skrämmas till mycket om man hotar henne med ändrade vanor.
Jorden har allt sedan sin skapelse varit föremål för förändring. Såväl varmare som kallare perioder än dagens har förekommit, både innan människan kom till och under vår historia. De arter som överlevt har alltid varit de som kunnat anpassa sig till förändringen. Vi brukar berömma oss av att vara en sådan art. Vissa arter medverkar i sin miljös förändring. Vi är en sådan art. Det återstår alltså att klara av anpassningen till de förändringar naturen åstadkommer, plus de förändringar vi själva bidrar med.
Framtiden är spännande om vi är beredda att bejaka den och de förändringar den bär med sig, med tillförsikt och optimism. Men framtiden ter sig naturligtvis skrämmande om vi anar stora förändringar och tror att vi dels inte klarar av att möta dem och dels, att det är vår plikt att stoppa dem.
Kyotoavtalet, om vi ska följa det till bokstaven, har långt större inverkan på vårt samhälle än EU-medlemskap och EMU tillsammans. Dessa folkomröstade vi om. Varför har vi inte fått folkomrösta om Kyotoavtalet?