Många ser Kyotoavtalet som en absolut sanning, ett vetenskapligt faktum, som måste följas likt en naturlag. Egentligen är det mer likt en helig skrift, en dogm som de troende är beredda att följa in i döden.
Sanningen är att Kyotoavtalet är ett juridiskt dokument byggt på politiska och andra antaganden i ett antal frågor om miljö. Detta avtal har mer långtgående konsekvenser för Sverige, för företag, för myndigheter för privatpersoner, än något annat avtal som Sverige skrivit på sedan unionsupplösningen med Norge.
Vi fick folkomrösta om EMU och EU-konstitutionen, trots att dessa sannolikt inte ens tillsammans skulle få samma återverkan på oss som Kyotoavtalet. Varför fick vi inte folkomrösta om Kyotoavtalet? Jag är visserligen av prinicipiella skäl helt emot folkomröstningar, men om vi nu ska åsidosätta den parlamentariska demokratin så kan vi väl göra det även i frågor där de gröna fascisterna försöker diktera dagordningen.
Jag tycker att vi ska meddela de andra undertecknarna av avtalet att vi begick ett tekniskt fel när vi skrev under och måste få göra om proceduren här hemma innan vi kan lämna en bindande underskrift. Därefter ordnar vi en landsomfattande djupgående och allsidigt kritisk bildningskampanj i miljöfrågor och miljöetik och dessa frågors konsekvens för juridik och levnadsstandard i Sverige. Då får vi se om en folkomröstning verkligen skulle ge stöd till Kyotoavtalet. Jag tror det inte.