Naturliga könsroller

Återigen har en skolutredning konstaterat att det är skillnad på pojkar och flickor. Men man är fortfarande lika hopplöst okunniga om orsakerna. I konklusionen om anledningen till varför pojkar får sämre betyg än flickor, hummar man om att det kanske beror på att pojkar mognar senare, eller att pojkar har en antipluggattityd.

På grund av att ingen tycks förstå mekanismerna så hamnar såväl utredning som andra debattörer ofelbart snett i sina förslag till åtgärder. Här kommer några säkerligen chockerande nyheter för er att fundera över.
Pojkar mognar inte långsammare än flickor. Pojkar och flickors mognad kan inte ens jämföras. Som många har konstaterat är det skillnad på pojkar och flickor. Varför ska man då försöka jämföra dem efter samma mall? Jämför man pojkar mot flickor gör man flickorna till mall och garanterar därmed att pojkarna framstår som avvikande. På motsvarande sätt blir det tvärtom om man jämför flickor mot pojkar.
Pojkar och flickor är olika från början, har olika utgångspunkt i livet. Och ännu viktigare, deras mål, ändamål och mening med livet är olika. De ska som färdiga människor vara olika. Då kan man inte begära att de ska mogna eller på annat sätt uppföra sig lika.
Kvinnor är trygghetssökare, på populationsnivå. Män är risktagare. Denna uppdelning har varit av godo för arten, dels i konkurrensen med andra arter och dels i utvecklingen av människoarten. Skillnaden återspeglas också i den skillnad i spridning som finns inom respektive kön. Flickor/kvinnor är mer homogena, finns inom ett snävare intervall på en normalfördelningskurva. För pojkar/män är spridningen större. De dummaste människor som fötts och överlevt har varit pojkar, liksom de klyftigaste.
Naturen gamblar med pojkarna. För naturens del spelar det ingen roll om några pojkar ur varje kull misslyckas med allt. Deras misslyckande är en del i det naturliga urvalet. Det är ändå flickorna som utgör den begränsande resursen för att sprida generna. För samhället däremot, är det inte lika självklart likgiltigt hur det går för pojkarna. Men för att samhället ska kunna hantera dessa pojkar måste vi förstå hur naturen byggt upp könens olikheter.
Ju mer jämställt vårt samhälle blir desto mer makt får flickorna att själva välja partner. I allmänhet väljer inte flickor pojkar som liknar flickor till partner. Detta är biologiskt betingat och nedärvt i generna.
När flickorna uppmuntras att studera och skaffa sig egen yrkesutbildning hamnar de uppväxande pojkarna i dilemmat hur de ska skilja ut sig från flickorna. Ett sätt är att inte vara pluggis i skolan.
Eftersom pojkar också är födda risktagare, så är de också programmerade att opponera sig mot vuxenvärlden. De måste på flera sätt skapa sig en arena där de kan uppmärksammas av flickor. Ju mer flickorna pluggar och ju mer vuxenvärlden kräver bra resultat i skolan av dessa pojkar, desto mer kommer de att misslyckas. Den hörna de trängs in i av sin egen inbyggda biologiska strategi och omvärldens tryck garanterar ett misslyckande. Åtminstone i omvärldens ögon.
Om nu omvärlden bestämmer sig för att alla pojkar mognar långsammare än alla flickor och behandlar dem därefter. Detta är tyvärr en alltför vanlig standarduppfattning inom uppfostringsväsendet, förskola, skola, socialtjänst. Då kommer det att medföra en gigantisk diskriminering av alla de pojkar som faktisk mognar snabbt och med en till dagens samhälle välanpassad strategi. De kommer inte att få chansen helt enkelt. Omvärlden kommer inte att tro att de är kapabla och kommer att förvägra dem chansen visa vad de kan. Är detta ett scenario som riskerar inträffa långt fram i tiden? Nej det har redan hänt. Det händer dagligen och det har pågått länge.
Vad händer då med flickor som mognar långsammare än sina jämnåriga, såväl pojkar som flickor? När de märker att de inte kan hänga med kommer de att känna sig misslyckade. De kan ju inte ens vara lika bra som de omogna pojkarna. Är det dessa flickor som svälter eller skär sig själva? De som känner att de inte kan leva upp till standarden för hur en flicka ska vara? Vilken oerhörd diskriminering och mobbing även dessa blir utsatta för.
Nu gjorde jag en liten jämförelse i mognad trots att jag egentligen inte tycker att den är relevant. Men den måste göras för dem som håller fast vid den, men som ändå kan inse spridningen inom respektive kön.
Vad ska vi då göra? Utbildning är onekligen bra för samhället och oftast också för individen. Men det förutsätter att individen får vara individ. Det är skolan som måste anpassa sig och låta individerna vara individer. Även när det gäller så komplicerade saker som könskaraktärer och könsroller, en process som startar långt innan den fysiska och hormonella könsmognaden infaller.
Det måste också vara möjligt med ett livslångt lärande. När individuella omständigheter och personlig insikt skapar en efterfrågan på mer kunskap måste skolan vara tillgänglig för sådan påfyllning. Detta kräver i sin tur också förändrade attityder på arbetsplatserna. Kanske framför allt inom privat sektor, där man inte visat samma förståelse som den offentliga för personlig utveckling och förkovran som inte initierats av arbetsgivaren.

This entry was posted in Jämlikhet, äldre text and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.