Offentlig propaganda

När ska granskningsnämnden ta upp SVTs och TV4s ensidiga propaganda om en klimatförsämring? Jag har inte sett ett enda seriöst försök att bena ut vad som är vetenskaplig sanning och vad som är politik i påståendena om en antropogen klimatförändring.

Däremot har jag sett många missade möjligheter att ställa kritiska frågor när allehanda lätt kontrollerbara påståenden slungats ut som alarmerande fakta.
Här följer ett antal exempel från historisk tid som visar på skakigheten i klimatteorin.
Moses sju goda år följt av sju dåliga år. Bakom statistiska medelvärden döljer sig ibland riktigt stora avvikelser i klump.
El Niñjo. Effekterna för Sydamerikas civilisationer (uppgång och fall).
Bronsålderns flerhundraåriga värmebölja.
Ökenutbredningen i Sahara varierar. Svensk forskning visar att nu har utbredningen vänt och Sahara minskar. Tvärt emot den propagandistiska bilden av verkligheten.
Folkvandringstidens och järnålderns kallare klimat. En tid som skapade sociala och politiska förändringar. Men naturkatastrof? Nej.
Vikingatidens värme. Efter regn kommer sol.
Ötzis glaciärfria dödsplats. Han dog på den plats där han återfanns. Den var då isfri, annars hade han inte kunnat ligga där han låg.
Medeltidens lilla istid. Lite som livet i Finnskogarna. Än så går det upp och än så går det ner.
New Yorks decembervärmerkord från 1858. Trots en påstådd global katastrof uppmättes alltså NYs högsta decembertemperatur nästan direkt efter mätningarnas början och har inte öveträffats på 150 år. Detta till och med trots att staden som värmekälla har ökat mångfallt.
Rekordutbredningen av glaciärer runt 1900. Gamla bilder används för att bevisa att vi går mot en värmekatastrof. Men den praktiskt användbara termometern uppfanns på 1700-talet och fotograferingskonsten på 1800-talet. Det finns inga möjligheter att i bild eller statistik ge rättvisande lättfattliga beskrivningar av förhållanden innan dess. Därmed faller också möjligheten att prognosticera för framtiden utifrån dessa förhållanden.
De kalla krigsvintrarna. Om man har en extremt kort mätperiod, vilket vi har sett ur ett klimatologiskt-historiskt perspektiv, så kan naturligtvis mätdata som markant avviker från medelvärdet i början av mätserien få hela serien förefalla att vika av åt något håll. Även om så inte är fallet med verkligheten eftersom det statistiska materialet är för litet.

För något år sedan såg jag i vetenskapens värld, en svensk dinosaurieforskare ställa följande fråga.
— Under ett par hundra miljoner år, när dinosaurierna levde, var Jordens medeltemperatur cirka 8 °C varmare än idag. Det är även varmare än de flesta prognoser pekar på att vi kommer att få. Den intressanta vetenskapliga frågan är om vi kanske är på väg tillbaka till den temperatur som är Jordens naturliga och att den temperatur som rått de senaste tusen åren egentligen är en anomali för planeten?
Jag kommer inte ihåg frågan ordagrant. Därför har jag satt talstreck istället för citattecken. Men poängen är att jag aldrig sett något försök över huvud taget, varken seriöst eller oseriöst, att besvara den fundamentala frågan. Hur kan det komma sig?

Frågetecknen finns där ute, en masse. Men medierna bryr sig inte ens om att redovisa frågorna, än mindre svaren. Är inte det ett uppenbart fall av såväl bristande saklighet som bristande opartiskhet?
I morgon-TV på SVT i morse kunde jag se meteorolog Per-Erik berätta om sitt nya program. Det ska inte ta upp någon diskussion om sanningshalt och relevans i forskningen. De ska bara ägna sig åt spekulation om konsekvenserna av den förutspådda katastrofen. Är det ett seriöst sätt att behandla ämnet? Sakligt, opartiskt, sanningsenligt, verklighetsförankrat?

This entry was posted in Klimat & miljö, äldre text and tagged , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.