Åke Green blev friad i Högsta Domstolen. HD anger ett bärande skäl. Att kränkningen visserligen är konstaterad men av så ringa omfattning att Europakonventionen om mänskliga rättigheter skulle ha friat honom i högre instans. Därmed anser HD att den ska fria individen från ansvar mot gruppen. I sanning ett intressant ställningstagande i ett mål som gäller gruppens rättigheter.
Vad man inte nämner särskilt, men som framgår av åklagarens framställan är att Åke Green mycket medvetet balanserat på gränsen till det tillåtna, eftersom han dels inte uppmanat till våld eller åtgärder mot gruppen homosexuella. Dels markerat att hans avsky inte gäller alla homosexuella. Avskyn och Guds straff kommer endast att drabba utövande homosexuella. De som har läggningen men lyckas tygla den kommer att klara sig.
Domen skyddar helt klart yttrandefriheten. Det bör nu även vara mycket fritt att genomgripande skärskåda och i hårda ordalag kritisera kristna och andra religiösa värderingar. Green har från alla håll kritiserats för sin inskränkthet. Kanske gjorde han en god gärning genom att rikta strålkastarljuset på det orimliga med religioner.