Spårval i feministfabriken

Det har på sistone framgått av det som feministerna själva yttrat att jag är på väg att få rätt. Allt oftare hör jag de enskilda debattörerna säga något i stil med, ”I min feminism är det så att?” Detta visar att feminism inte är något entydigt där man vet vad man får om man röstar på ett feministiskt parti.

Är feminismen överordnad de andra politiska tankegångarna? I så fall är det alltså ett särintresse som ska anses överordnat allmänintresset. Om kvinnors särintressen är överordnade allmänintresset, där även män ingår, så är det alltså rätten att diskriminera man eftersträvar. Apartheid på könets grund.
Är feminismen underordnad de klassiska politiska teorierna? Ja, då vet jag inte vad man ska ha den till över huvud taget. Vad har då liberalfeminism, radikalfeminism, vänsterfeminism och annat för praktisk betydelse? Är det ungefär som att stoppa en oliv i alla drinkar med alkohol i, bara för att det passar bra i en dry martini? Alla drinkar kanske inte passar med en oliv. Alla ideologier kanske inte passar med feminism. Då ska man låta bli.
Sedan är frågan om likhets- och olikhetsfeminism. Är det två ideologiska linjer som har rimliga förutsättningar att samsas i samma parti? Särskilt om man kombinerar dem med tidigare nämnda inriktningar, eller lägger till biologism kontra social konstruktivism?
Schizofren är ett epitet som känns som ett understatement om man skulle försöka samla alla feministiska åsikter i samma organisation. Bäddat för de långa knivarnas natt. Men någon djävla ordning måste det väl ändå vara, även på ett feministiskt parti? Eller hur CH och Gudrun?

Det här inlägget postades i Jämlikhet, äldre text och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.