SVTs Uppdrag granskning hade ett reportage om trygghetsberoende svenskar. Larm och bevakningsbranschen tjänar stora pengar på folks osäkerhet. Det mest intressanta i programmet var en psykolog som analyserade fenomenet som ett sjukligt beteende där varje åtgärd snart följs av tvivel och därpå nya meningslösa investeringar i trygghet.
Tyvärr följde reportageteamet inte det resonemanget fullt ut. Då hade man kunnat göra ett verkligt intressant reportage om vansinnigheter i svensk lagstiftning och förvaltning. Till exempel maniska trygghetsnarkomaner på Vägverket som utan reflektion över övriga konsekvenser är redo att omintetgöra all vägtrafik. Nollvision, hastighetsbegränsningar in absurdum, övervakning, omfattande åtgärder för att beröva trafikanterna deras egen beslutsrätt och därpå följande personliga ansvar, stränga straff etc.
Eller varför inte hela miljö- och klimathysterin, där tryggheten förutsätts ligga i de på förhand avgjort fruktlösa försöken att behålla status quo. Det finns även andra trygghetsmyter att krossa, akademisk examen ger ekonomisk trygghet, sunda matvanor ger hälsosäkerhet, storstadsliv ger trygghet utan social kontroll, lantliv ger trygghet i stressfrihet.
Med kondom, livrem, hängslen, säkerhetsnål, blixtlås, knappar, kardborreband, bilbälte, kombinationslås, porttelefon, cykelhjälm, näthinneavläsare, meditation och trygghetsavtal är man säkrad för allt. Utom för livet.
Kommer denna trygghetskult att bana väg för en dödskult? För något mer pålitligt än döden finns väl inte?