Trafikpolitisk cocooning

När ska vi få en saklig debatt om det samhällssabotage som dagens svenska trafikpolitik innebär? Bilism motarbetas med alla tänkbara metoder: Vägarna varken underhålls eller uppgraderas i nödvändig omfattning, istället sätts hastighetssänkningar och hastighetsövervakning, in; man låtsas att alla har lika rätt till vägarna, med avsikt att bilisterna skall förlora sin rätt till vägen, vägbulor och avsmalningar appliceras; trängselavgifter införs; bilskatterna höjs; storstadsmedia tubbas att ropa på mer kollektivtrafik, naturligtvis subventionerad med skatterna från bilismen; stadsplaneringen utgår från det falska axiomet att bilar och vägar inte behövs.

När ska vi få en debatt om vägens idé, att färdas på? När ska man förstå att möjligheten att resa och transportera på vägarna är grundläggande och helt avgörande för vårt välstånd och för vårt samhälle?
I Sigtuna ska man tydligen hålla folkomröstning i ett bostadsområde i frågan om en genomfartsled ska vara avstängd eller inte. Vad är det för makalöst svammel? Varför heter det genomfartsled om den inte ska vara till för att underlätta genomfart?
Detta är ett typexempel på när lokal opinion inte ska ha rätt att fatta beslut som blir till olägenhet för andra. Detta förhållningssätt till trafikfrågor är på väg att urarta till ett slags trafikpolitisk cocooning. Ett navelskådande och introvert egoistiskt förhållningssätt som är direkt skadligt för samhället och för medborgarnas generella rättigheter samt allmänna möjligheter.

Det här inlägget postades i Trafik, äldre text och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.