Frågan om vårt uppträdande i trafiken är till 99% en fråga om psykologi och pedagogik, inte en fråga om teknik eller statistik, som tycks vara Vägverkets och många politikers, polisers och andra debattörers åsikt. Bland andra har Cecilia Jakobsson, doktorand i psykologi vid Göteborgs universitet visat tydliga psykologiska samband.
Därför kan man inte få folk att köra saktare genom att kasta siffror och statistik eller teknik i ansiktet på dem. Till på köpet på ett helt opedagogiskt sätt. Påståendet att farten dödar inser alla trafikanter med en gnutta erfarenhet är helt befängt. Det är mänskligt, felaktigt handlande som resulterar i trafikolyckor. Men det tycks vara svårt att dels informera om och dels övervaka och beivra. Därför tar trafikmyndigheterna den enklaste vägen och kastar sig över hastigheterna. Detta felaktiga beteende från myndigheternas sida skapar bara motvilja hos trafikanterna att följa lagar och påbud. Förmodligen ger det med tiden även en spridningseffekt av sämre laglydnad till andra områden. Snyggt jobbat staten! Bra handlag med folket!
En mycket stark psykologisk effekt och därför så förvånande ofta förbisedd, är den att när man kör längre sträckor på landsväg är det viktigt att enkelt kunna beräkna sin restid och ankomsttid. Att det finns utrymme för att hålla snittfart av cirka 100 kilometer per timme är därvid en utomordentligt viktig psykologisk faktor. Detta stöds bland annat av forskning som Norska Vegdirektoratet gjort och som visar färre olyckor vid höjd hastighetsgräns på god landsväg.
Kontentan av detta borde vara att Vägverket så snart som möjligt bygger 110-vägar på alla större landsvägsavsnitt (Europavägar och riksvägar med nummer lägre än hundra), samt att 70-korsningar på dessa vägar tas bort. En huvudled är en huvudled är en huvudled!
Om Vägverket tydligt deklarerar en sådan avsikt och även genomför den, kommer deras visade respekt för trafikanterna att återgäldas med ökad respekt från trafikanterna mot både Vägverket och trafikreglerna. Det är god psykologi.