Vad trafiken behöver

Det måste väl vara en felaktig föreställning om sitt uppdrag som motorjournalist, att ensidigt propagera för låga hastigheter och höga böter?

Vilken otrolig underdånighet mot såväl politiker som högljudda bilhatare. Varje kommunikationssätt söker utveckling genom att öka flödena. Det gäller järnväg, sjöfart, telefoni, data med mera och naturligtvis även biltrafiken. Att i det läget kräva återhållsamhet med fart och därtill höga böter är just underdånigt och inte minst kontraproduktivt.
Det rimliga är ju att kräva vägar som tillåter hög medelhastighet på såväl korta som långa sträckor. För detta ändamål måste alltså ökad framkomlighet prioriteras. Det bör ske både genom ökat antal flerfiliga vägar och vägar lämpliga för högre hastigheter. Att det bör vara både och, har att göra med att olika transporter föredrar olika hastigheter. För att de långsammare inte ska hindra de snabbare på goda vägar krävs flera filer så att omkörningar kan göras på ett smidigt och säkert sätt.
När det gäller hastighetssänkningar vid skolor och andra ställen, med vidhängande höga böter, har jag observerat ett fyndigt system i Kalifornien. Där finns det vid skolorna skyltar som upplyser om att där gäller en lägre hastighet när barn befinner sig inom trafikområdet. Inga barn i sikte, normal hastighet.
För övrigt är vår trafikpolicy behäftad med ett generalfel. Nämligen att det alltid är biltrafiken som ska ta omaket att anpassa sig till andra trafikslag i alla lägen. Som jag ser det är gatan biltrafikens domän. Vägens idé är att underlätta trafik. Att ge andra intressenter veto över vägens användning är att sabotera vägens idé. Fotgängare, även barn, ska veta att vägen får beträdas endast när den är fri från bilar. Att bibringa denna kunskap är såväl föräldrars som skolans ansvar.
Detta fråntar naturligtvis inte bilföraren dennes ansvar att framföra fordonet med hänsyn och försiktighet. Men att köra bil ska inte behöva vara som ett prov på FBI:s skjutbana där allehanda överraskningsmoment kastas fram och ett enda misstag ger underkänt. Sådant går ann på en testbana, men att låta varje person utse sig själv till att med livet som insats testa bilförarnas reaktioner är inte rimligt. Vi måste kunna lita på att de olika trafikanterna respekterar varandra och inte inkräktar på varandras domäner. Tyvärr respekterar inte fotgängare bilister idag.
Skräckexemplet är lagen om fotgängares företräde på övergångsställe. Jag har vid flera tillfällen fått tvärnita för fotgängare som gått med ryggen mot trafiken och utan en blick på trafiken kastat sig rätt ut i gatan tio meter från övergångsstället för att snedda över gatan och passera övergångsstället på gatans mitt. Vid andra tillfällen står folk som inte har en aning om vart de ska, vid ett övergångsställe och tittar åt alla håll. Att gå över gatan har de ingen tanke på. Men stoppar trafiken gör de lika fullt.
Kanske får vi anamma den italienska seden att tuta lite då och då så att omgivningen håller sig alert och på behörigt avstånd.
Det bästa vore ju förståss att få till stånd en trafikpolicy och medvetenhet som hyllar vägens idé genom att anpassa lagar och andra beslut så att en god utveckling av denna förnämliga trafikapparat kan bli resultatet.

Det här inlägget postades i Trafik, äldre text och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.