Det finns avgörande skillnader mellan systemfilosofi och principfilosofi. Ett system är ett relativt stelt paradigm. Det vill säga att ett yttre förändringstryck till en början inte har någon inverkan alls på systemet. Men när den yttre påverkan till slut får genomslag, om den alls får det, så faller systemet och ett helt nytt paradigm etableras.
En principbaserad organisation eller verksamhet har lättare att hantera influenser från andra paradigm, eller nya faktorer i ekvationen. Man gör helt enkelt en jämförelse med de existerande principerna och ser om det nya kan rymmas inom dessa. Om det nya ryms inom det gamla gör man ingen förändring alls. Om inte så omvärderar man den uppsättning principer man har och inför eventuellt en ny princip på vad som bedöms vara en rimlig position i den hierarki av principer man redan har. Paradigmet kollapsar inte och består i allt väsentligt intakt.
I en principbaserad verksamhet söker man lösningen till de problem man stöter på genom att återkoppla och jämföra med principerna. I en systembaserad organisation söker man detaljlösningar och särbestämmelser utan återkoppling till någon särskild princip. Det är i dessa systembaserade verksamheter som svårartad byråkrati uppstår.
Det svenska samhället är i allt väsentligt systembaserat, till skillnad från det amerikanska som är principbaserat. Det är förmodligen här man kan finna källan till den kulturkrock som ibland upplevs mellan svenskt och amerikanskt.
I viss mån kan man dra paralleller mellan systemfilosofi och planekonomi respektive principfilosofi och kapitalism. Renodlade exempel finns knappast i verkligheten. I båda fallen, men särskilt i systemfilosofin finns erfarenhetsmässigt en risk för att man bemödar sig om att vårda systemet mer än om att vårda det samhälle och de lösningar som systemet är avsett att tillhandahålla på konkreta problem.