Är demokratin hotad?

År 1954 infördes i den amerikanska trohetseden ett tillägg på slutet. Efter det ursprungliga slutet, One nation, undivided. Lade man till, under God. Detta gjordes på initiativ av president Eisenhower, uppfostrad i ett djupt religiöst troende hem, Jehovas vittnen. Två år senare fick han till att alla mynt och sedlar skulle bära texten “In God We Trust”. I ett slag blev USA i princip förvandlat till en fundamentalistisk kristen stat.

Tillägget kan förklaras med den då rådande kommunistskräcken och att kommunister var svurna ateister. Eftersom de flesta amerikaner var och fortfarande är utövande kristna var det kanske inte så svårt att få dem med på denna förändring.
Men det förhindrar ändå inte att man genom denna ändring gjorde ett enormt och mycket viktigt avsteg från the founding fathers starka övertygelse att USA skulle vara ett land med fullständig religionsfrihet. Med detta begrepp menade de även frihet från religion. Särskilt noga var man med att poängtera att landet inte skulle styras av religiösa lagar eller direktiv.
Sex år efter tilläget i trohetseden, som varje skoldag i amerikanska skolor börjar med, valdes för första gången en troende katolik till president, J.F. Kennedy. Vi vet alla hur angelägen den katolska kyrkan är att lägga sig i det världsliga styret på jorden. Detta blev sålunda ytterligare ett steg på vägen bort från religionsfriheten.
Med presidenter som George W. Bush, som agerar och uttrycker sig med stark, äkta eller spelad, religiös övertygelse får detta allvarliga följder för den Amerikanska statens uppträdande på alla plan. Detta är djupt olyckligt i en tid när världen i globaliseringens spår har en aldrig tidigare skådad möjlighet att sprida demokratin som princip. Olyckligt, naturligtvis, eftersom demokratiska och religiösa styresskick aldrig är förenliga.
Ateism är inte heller någon garanti för demokrati. Vilket sovjetsystemet visade med mer än önskvärd tydlighet. Men ateism i styresskicket är dock en nödvändighet för demokrati. Religion å andra sidan, är däremot en garanti för bristande demokrati. Om och när EU slutligen fastställer en grundlag måste man ta fasta på detta. Annars är demokratin på väg att åter en gång bli enbart en parentes i historien.

This entry was posted in Frihet, äldre text and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.