I såväl klimatdebatten som den om biologisk mångfald saknas begreppet årsmån. Tydligen är det många debattörer som inte känner till denna gamla praktiskt formulerade visdom. Bland bönder och biologer är den dock välkänd. Hos Svenska Akademien däremot okänd, denna självgenererande grupp med ansvar för språkets vårdande i snille och smak. Jag har tillskrivit akademien och bett dem ta in ordet årsmån i sin ordlista. Bland annat för att det är ett väl etablerat och sedan länge brukat begrepp i svenska språket. Men även för att det skulle underlätta och moderera den pågående debatten om klimatförändring.
Svaret jag fick lyder: Det är nog lite för mycket fackterm (även om det också är ett gammalt fint ord) och dessutom har det inte någon oväntad eller svårrörståelig betydesle. Det gäller bara att sprida den.
Ju mer den förekommer i medier etc, desto mer känd blir den. Inte tvärtom.
Goddag yxskaft alltså. För att kunna använda ordet i debatter, utan att jämt och ständigt tvingas förklara det måste det finnas tillgängligt i ordlistor att slå upp för de intresserade.
Nå, jag gör ett försök att bringa klarhet, så får min blogg bli det uppslagsverk som akademien inte vill tillhandahålla.
Årsmån är den variation i livsbetingelser som uppstår mellan två år vilka som helst. Till dessa varierande livsbetingelser räknas; temperatur, nederbörd, solstrålning, vind, atmosfärens sammansättning, havsströmmar, näringstillgång, konkurrens (inklusive predation), sjukdomar samt fördelningen av dessa betingelser och deras förhållande till varandra. Alltså inte bara hur mycket av var och en av dem som uppträder under ett år, utan även vid vilken tidpunkt och med vilken intensitet. I praktiken alltså en nära nog slumpmässig fördelning.
För den som bor och verkar i asfaltsdjungeln kan det verka som om årsmån är ett irrelevant begrepp. Visserligen är det vissa år lite mer snö och lite fler istappar. Men på det hela taget ter sig livet för människan lika från år till år. På landsbygden däremot, där man är mer hänvisad till sin egen förmåga att klara skilda situationer, höjs kraven på förutseende och beredskap. Där är årsmån alltid en faktor att väga in.
Sett över långa perioder vet erfarenheten att vädret kan vara nästan vad som helst vilken dag som helst på året. Sannolikheten för ett visst väder är naturligtvis olika beroende på årstid. Det är denna sannolikhet, uttryckt som ett medelvärde med viss varians som kan sägas utgöra klimat. (Jag använder här uttrycket varians lite mer allmänt än jag skulle göra i matematisk statistik) Notera att vädret en given dag nästan aldrig kommer att vara exakt så som medelvärdet anger. Det kommer ofta att ligga inom gränserna för variansen. Men inte ens när det faller utanför de vanligaste gränserna är det något entydigt tecken på en klimatförändring. Det är bara ett exempel på slumpmässig fördelning, slumpens manifestation av ett stort antal variabler. Inte ens om vädret flera dagar i rad eller medelvärdet under flera år i rad avviker från det förväntade (sannolika) så är det något bevis på en klimatförändring. Ty så är det med slumpen, även dess fördelning är slumpvis. Det är det som är slump.
Klimatet kommer att ändras över tid. Det har det alltid gjort. Påverkat av allt från små variatoner till plattektonik och planeternas rörelser. Det enda rimliga vi kan göra åt saken är att ha en god beredskap för varierande årsmån. Klarar vi det så kommer vi även att successivt ha anpassat oss till ett förändrat klimat när det väl inträffar. Det vill säga kan avläsas i backspegeln.
RSS – inlägg