Beskyddarverksamhet

Söndra och härska. Så förstörs det frihetliga demokratiska samhället. Av politiska men föregivet ekonomiska skäl, dras tjänster in på lokal nivå inom alla samhällssektorer. Då försvinner den lokala och nära kännedomen om verksamheten och dess verksamhetsfällt. Hands-on eller om man så vill den personliga och direktanknutna, för verksamheten nödvändiga mikrokunskapen om verkligheten försvinner.

Därmed finns det ingen som kan redovisa sådan kunskap uppåt i hierarkin vid behov. Då känner sig storbyråkraterna maktlösa och när akuta händelser visar på denna kunskapsbrist så känner de sig generade. Deras respons blir att de inte litar på personalen ute i fält. De drar in ännu mer resurser från periferin. De centraliserar makt. De upprättar stelbenta regler och protokoll. De inför centralstyrd övervakning som ska ge dem den kunskap som behövs för deras maktutövning. Men ju mer de gör detta, desto mindre användbar kunskap får de.
Medborgarnas frihet beskärs allt mer och centralbyråkraternas makt ökar. Allt med den goda viljan och den goda föresatsen att ”skydda” medborgarna. Fast det egentligen går ut på att skydda byråkraterna under den falska förespeglingen att skydda medborgarna i lindriga fall eller staten som sådan i allvarligare fall, såsom terrorism. För varje steg de tar i den riktningen desto fler potentiella terrorister väcker de. Antingen begriper de inte det och är alltså inkompetenta och borde bytas ut. Eller så begriper de verkligen detta och är därmed i själva verket de egentliga terroristerna, och borde bytas ut.

This entry was posted in Frihet, äldre text and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.