Det liberala samhällsfördraget

Vad innebär samhällsfördraget i ett liberalt samhälle? Hur skiljer det sig från ett kapitalistiskt? Jag ställer den frågan för att det verkar vara de enda två system som är möjliga att välja mellan i det som uppfattas som moderna demokratier. Jag bortser alltså av tydlighetsskäl medvetet från de politiska riktningar som drar sig mot teokrati, socialism eller miljöfundamentalism. I praktiken kan man säga att jag koncentrerar frågan till vilket särintresse som ska få tillåtas sätta dagordningen. Människan eller penningen. De andra inriktningarna jag nämnde förordar andra särintressen. Men människan respektive penningen står i en särklass som alltid kommer att finnas med i toppen av debatten, även om man skulle sätta ett annat särintresse som etikett på politiken.

Som jag ser på saken, liberal som jag anser mig vara. Så innebär liberalismen ett samhällsfördrag där alla accepterar att avstå från att utnyttja sina starkaste resurser till att diskriminera andra. De som är starka avstår från att slå de andra. I utbyte får de del i kunskapsmässiga framsteg, ekonomisk utveckling och kärleksfull gemenskap. Nej, det ser kanske inte ut så i verkligheten. Men jag menar att det är så samhällsfördraget implicit och i princip är utformat.
På motsvarande sätt får de som är goda tänkare del av kroppens och handens arbete, ekonomisk utveckling och kärleksfull gemenskap. De som är ekonomiskt sinnade får del av andras kroppsarbete, kunskapsmässig utveckling och kärleksfull gemenskap. De som är empatiska, människoälskare, leverantörer av vård och omsorg får del av det de andra är bra på att framställa.
Det gemensamma villkoret för alla är att de inte använder sin styrka till att förtrycka andra. Härav framgår att de som har ekonomiskt sinne, är duktiga på affärer helt enkelt, inte får förtrycka dem som är mindre begåvade på detta område. Avsteg från denna överenskommelse borde automatiskt nollställa samhällsfördraget. Vilket skulle ge de starka rätt att slå in skallen på de ekonomiska för att säkerställa sin rätt. Åtminstone skulle de ha rätt att helt enkelt ta för sig av det de med sina musklers hjälp kan ta. Jag tycker att det är en rimlig tolkning av ett samhällsfördrag i liberal filosofi.
Notera att det inte är detsamma som ett liberalt samhällsfördrag. Ett sådant skulle naturligtvis i grunden hävda alla människors lika rätt och värde. Därmed skulle man instifta lagar som begränsar specialbegåvade, eller specialintresserade människors möjligheter att förtrycka andra.
Den som försöker förtrycka andra i kraft av sin ekonomiska kompetens eller styrka skulle tvingas avstå från detta. Den som i kraft av sin kunskap ville förtrycka andra skulle tvingas avstå från sådant.
Idag verkar det inte finnas någon insikt om dessa delar av samhällsfördraget. I vart fall tycks all samsyn vara som bortblåst. Det anses fullt legitimt att förtrycka särskilt de fysiskt starka, med pengar, med kunskap och även med något som skulle kunna kallas social kompetens, mode eller trendsetting. Alla utom de starka försöker sko sig klättra i någon hierarki, på de andras bekostnad. Vilket i och för sig, bara det är märkligt. I ett liberalt samhälle borde ju inte finnas några hierarkier. Med tanke på allas lika rätt och värde.
Helt klart har de fysiskt starka dragit det kortaste strået i dagens samhälle, särskilt om de är män. Stackarna kan ju inte ens vända på sig utan att någon blir förtörnad, kränkt eller känner sig utsatt för hot och våld.
Nu är vi ju alla en blandning av alla egenskaper. Visserligen med lite olika proportioner. Men det finns knappast någon som bara är stark, eller klok, eller ekonomisk eller social, utan att vara också något av det andra. Men det är nog en del av problemet. Om vi bara hade en enda kompetens och var tvingade att samarbeta med dem som har andra kompetenser. Då skulle vi inte kunna diskriminera som vi gör idag. Det är på ett sätt de blandade kompetenserna som gör att personer med viktning åt vissa håll kan utöva förtryck mot andra. Dels så sticker de inte ut tillräckligt för att väcka andras vrede över sitt beteende. Dels är de inte alldeles hjälplösa utan andra människor.
Likväl är avsteg från principen om allas lika rätt och värde fel i ett liberalt samhälle. Men alldeles rätt och acceptabelt i ett kapitalistisk. Åtminstone om det är de ekonomiskt sinnade som bestämmer. Det är i korthet skillnaden mellan liberalism och kapitalism, som jag ser det. Att det liberala samhället är det friare behöver jag väl knappast tillägga.

This entry was posted in Frihet and tagged , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.