Dikeskörningar

Har ni någonsin vaknat upp i diket och undrat hur i helvete ni hamnade där? Det har jag gjort. Det har hänt några gånger. Men aldrig för att jag varit på fyllan.
Det är som om tidens frågor marscherar fram. Några förlorar sin dragningskraft, spänst, allmänintresse eller vad det nu är som krävs. De hamnar i diket längs vägen mot framtiden. De hänger inte med, får inte följa med in i framtiden. Somliga blir besvarade och avgjorda. Andra ligger obesvarade kvar i diket. Det spelar därvid ingen roll om de som går ifrån frågan gör det av ointresse, okunskap eller andra skäl. Den förblir en ickefråga.

Den som envist håller fast vid en käpphäst riskerar att följa den hästen käpprätt ner i diket. Den som låter hela sitt liv kretsa kring en enda fråga, riskerar att hamna vid sidan av. Det må sedan vara en jättestor och världsavgörande fråga eller en pytteliten och personlig. Om samtiden inte behandlar den och kommer till beslut, så hamnar den till slut i diket. Förbisprungen av andra mer angelägna frågor.
Det är bland annat där generationsgapet uppstår. När hela generationer håller fast vid något som inte längre är aktuellt. Som inte längre behöver besvaras, eller redan har fått ett svar som tillfredsställer de flesta. Jämställdhet kan vara en sådan fråga. I de samhällen där jämställdheten blivit lag och accepterad i det allmänna medvetandet, är frågan besvarad och avfärdad från den allmänna marschordern. De som då håller fast i frågan och kräver ett hundraprocentigt utmätande av millimeterrättvisa, de hamnar i diket. De ser inte det stora sammanhanget för de enskilda detaljerna. Ser inte skogen för bara trän.
Men när möjligheten till jämställdhet finns där i lag och i det allmänna medvetandet, då är det upp till var och en att fullfölja sin version och nivå av jämställdhet. Det är inte längre en fråga för politiken.
Ibland har jag känt att jag har full koll och är med på noterna. Men så plötsligt kommer en krypande känsla av att jag är ensam om att bry mig om de viktigaste frågorna. Till slut inser jag att jag ligger i diket och har följt en hjärtefråga in i dimman, ner i diket. Då gäller det att snabbt vakna upp ur sina (van)föreställningar.
Vissa viktiga frågor har en förmåga att återkomma när tidens massor marscherar förbi dem en andra eller tredje gång. Men det är sällan de som följde med frågan ner i diket får följa med den upp på vägen igen. C’est la vie! Eller åtminstone en ofrånkomlig del av livet.
Vissa frågor återkommer ständigt, fast i nya skepnader. Politikens flygande holländare. Kollektivismens krav på konformism, oavsett om den kommer förklädd till vänsterrörelse eller miljörörelse är en sådan fråga. Kapitalismens krav på underkastelse och åsidosättande av moral och etik är en annan. Oavsett om den kommer förklädd i olika –liberala eller –konservativa skrudar. Religionens krav på vetorätt mot demokratin och vetenskapen, samt begär efter monopol på god smak och moral är en tredje. Minoriteters önskan att styra över sin samtid, ofta med hänvisning till blodsband som adelskap eller sk.ursprungsfolk, alternativt överlägset intellekt och/eller bildning, är en fjärde. Alla måste de naturligtvis avvisas med eftertryck av det demokratiska samhället.

This entry was posted in Frihet, äldre text and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.