Alla som varit aktiva i JA-kampanjen för EMU bör uppmuntras att fortsätta vara det och debattera för det positiva som EU kan vara och bli. Idéer utvecklas genom att stötas och blötas av verklighetens prövningar. Inlåsta dör de.
En av de allra viktigaste frågorna för EU såväl som för Sverige är att vi kan lyfta ner konkreta medborgarrättsliga frågor till individnivå. Jag ska försöka förtydliga och exemplifiera vad jag menar för typ av frågor och varför de är viktiga.
För att göra EU tydligt som en positiv tillgång för medborgarna så måste det bli tydligt för individerna på vilket sätt detta är bra för var och en av dem. Det är därför individens rättigheter och rättsskydd inom EU, gentemot såväl andra individer, som mot företag, organisationer, staterna och EU självt måste lagfästas och tydliggöras.
Ett tydligt exempel är Calle Jonsson och åtalet i Grekland. Men frågan är mycket större än så. Det finns en kvardröjande misstänksamhet mot utlänningar i hela Europa. Emellanåt röjer den sig som en diskriminering mot EU-medborgare från andra länder av såväl privatpersoner som myndigheter. Det uppfattas helt enkelt som självklart eller berättigat att behandla utlänningar som om de hade ett sämre medborgarrätts- eller människovärde.
När vi har etablerat förståelsen för att alla medborgare i EU är lika värda, med samma rättigheter, då kan vi börja bygga EU underifrån med medborgarnas förtroende. Den första pusselbiten är att EU visar förtroende och omsorg för sina medborgare genom att garantera dem detta skydd och dessa rättigheter. Man måste klargöra att det inte handlar om styrkeförhållandet mellan små och stora stater inom EU, eller nya och gamla medlemmar. EU:s framtida styrka måste bygga på de individuella EU-medborgarnas tillit till och stolthet över Europa. Först därefter kan man integrera arbetsmarknaderna, harmonisera handelsregler, meritvärdera utbildningar etc.
En konsekvens av detta synsätt är att det inte går att hävda särbehandling med hänvisning till arv, släktskap eller någon slags ursprungsrätt. All rätt måste bygga på medborgarskapet. Däremot kan man tillåt olika lokal rätt i olika områden. Till exempel kan renskötsel tillåtas som lokal rätt inom de kommuner där renskötsel bedrivs idag. Men inte som arvsrätt eller ursprungsrätt, utan som en medborgarrätt för dem som bor inom de aktuella kommunerna eller regionerna. Om renskötseln därvid skulle öka utöver vad naturen tål kan man införa renskötsellicenser på visst antal djur. Licenser som också kan handlas med.
Andra sådana områden där lokala medborgerliga rättigheter kan förekomma är till exempel fiskerätter och jakträtter. Ävenså vilka arter som får fiskas respektive jagas. Det är till exempel meningslöst att förbjuda gäddfiske i Sverige för att man saknar gädda i Medelhavet. Men så är det med korpjakten idag. Korpen är sällsynt på kontinenten men knappast i Sverige. Likväl blev korpjakten omedelbart förbjuden i Sverige när vi gick med i EU. Ska vi sluta jaga älg också för att älgstammen ska få en chans att växa till sig i Spanien?
Nu till en del av konststycket i detta med underifrånperspektivet. Samtidigt som vi måste tillåta lokala avvikelser och särregler så måste vi också garantera att hela EU blir tillgängligt för alla dess medborgare. Det måste vara möjligt att åka med bil från Karlstad till Stockholm och att köra med sin bil i Stockholm. Det vore inte rätt om stockholmarna skulle spärra av staden vid dess utkanter och kräva att alla besökare enbart reser med kollektivtrafiken. Stockholmare och andra EU-medborgare måste samtidigt få tillträde till vår landsbygd och natur på ett ansvarsfullt sätt. Ytterligare rätt kan tillkomma om de flyttar in i ett område (samma rätt som andra medborgare i området redan har).
Här finns en central rätt som borgerligheten måste värna, nämligen äganderätten. Vi har ett problem i norra Sverige och kanske även på andra håll i Europa, där staterna burit sig kolonialt åt inom det egna landet. Äganderätten till malmen, vattenkraften och skogsmarkerna i norr har i stora stycken konfiskerats av den svenska staten, trots att där redan fanns medborgare som brukade marken av hävd. Ibland har dessa konfiskerade områden sedan sålts eller skänkts bort. Det är ett mycket allvarligt sätt att skada den regionala och lokala inkomstmöjligheten för individerna och begränsa skatteunderlaget för den offentliga sektorn i området. Dagens debatt om Stockholm som tillväxtmotor och dess påstådda åderlåtning har i stora delar sitt ursprung i dessa tidigare förbrytelser från den svenska staten.
Fattigdomens utbredning i Europas stora städer och på dess landsbygd har samma ursprung i de besuttnas omättliga girighet. Om det inte flyter in tillräckligt mycket till de rika på frivillig väg kräver de lagstiftning som ger dem mer. De egendomslösa kommer alltid att vara i en utsatt position. Vi måste bejaka den marknadsekonomiska rätten att göra affärer och samtidigt stävja lurendrejeri och ocker. Baggböleriet är förbjudet i lag, men hur hävdas lagen?
Det är här vi kommer tillbaks till individens rättigheter och skydd mot rovdrift från andra individer, företag, organisationer, stater och EU. Den som kan formulera dessa frågor och naturligtvis svaren, så att de inger hopp och tillit hos massan kan med tiden få egen majoritet i Riksdagen och dessa idéer kommer att få stort genomslag i hela Europa.
Sa jag att det var lätt? Nej, men nödvändigt.
Ett akademiskt sätt att beskriva saken är att EU:s framgångsrika utvidgning, demokratisering och folkliga förankring blir det stora testet på hur den relativt nya tanken om demokratin, medborgarskapet och rättsstaten står sig mot det betydligt äldre tankegodset om stamsamhället, klantillhörighet och vendetta-justice. Vi måste själva vara övertygade om att det nya är det rätta innan vi kan övertyga någon annan. Med denna förändring kommer också nödvändigheten av att förkasta religionernas filosofier för de politiska filosofierna. I vårt fall de liberala, frihetliga och humanistiska idéerna. Religionerna andas tribalism, medan globaliseringen kräver jämlikhet, frihet och rätt.