Ett flertal av de bästa (i mina ögon naturligtvis, men även mätt som publiksuccéer) westernfilmer och westernteveserier skildrar USA:s revolutionära kamp mot den gamla världen. En kamp mot den gamla världen med sina stela normer och sociala hierarkier. Cowboyen och nybyggaren blir representanter för den nya fria ordningen.
Denna ordning drar till sig både goda och onda människor. Därför tvingas det nya samhället föra ett tvåfrontskrig. Dels mot den gamla världen och dels mot de egna medborgare som inte är beredda att göra sin plikt för friheten och nattväktarstaten. Friheten kräver hög moral hos sina innehavare, liksom hög beredskap att försvara den, samhället i sig, institutionerna, är inte frihetens främsta försvarare. Det är de moraliskt högtstående individerna själva som måste vara det.
Inget samhälle lämnar så stor frihet till sina medborgare, som nattväktarstaten, samtidigt som den kräver ett motsvarande mått av personligt ansvar. Däri ligger också tjusningen, attraktionen i den samhällsformen för min del. Jag kräver stor frihet och jag är beredd att ta stort ansvar. Nattväktarstaten blir därigenom ett respektfullt samhälle, men inte ett vördnadsfullt samhälle, som de gamla hierarkiska stofila varianterna. Feministerna borde egentligen älska såväl USA som nattväktarstaten.