Flum vill väl ingen ha. Flum är en etikett vi sätter på något vi inte gillar, men kanske inte kan definiera varför. Inger Enkvist vill att vi ska bryta mot flumpedagogiken, SvD 071108. Vi har nog båda gått i grundskolan innan den så kallade flumpedagogiken gjorde sitt intåg. För min del var den gamla ordningen förödande.
Det som av alla debattörer antas vara alternativet till flumskolan är en gammaldags gestaposkola, kadaverdisciplin. Jag är och har alltid varit beroende av frihet. Den skola jag gick hade inget mått av frihet. Enkvist förutsätter att alla som går i flumskolan blir kriminella. Hon använder inte det ordet, men den beskrivning hon ger av hur eleverna utvecklas i flumskolan är just en utveckling till kriminalitet.
Jag är inte, har aldrig varit kriminell. Jag vill ha frihet. Frihet är min livsluft. Denna frihet som förmodligen är det fulaste ord som socialdemokrater känner. Det är vad jag vill, behöver. Kriminella ska haffas och straffas. Samtidigt kräver frihet tolerans och eget ansvar. Annars är alla att betrakta som kriminella. Jämför gärna med den aktuella jakten på skötsamma medborgare som köpt svarta tjänster, eller kanske kört lite för fort någon gång, utan att skada någon annan människa.
Delvis ansvarig för denna utveckling är den gamla skolan där läraren inte behöver anstränga sig för att få eleverna att förstå, där en och endast en förklaring finns till varje fråga. Där läraren alltid har rätt, i allt. Även när de uppenbarligen har fel. De elever som kan reproducera det undervisade utan mer hjälp får höga betyg. Övriga, som vill fråga mer, som vill fråga om sådant som är relaterat på annat sätt och så vidare, de får låga betyg. Ögontjäneri premieras, förstådd kunskap, sanning och fakta underordnas.
Notera också att jag inte godtar föräldrarnas rätt att bestämma vad barnen ska aspirera att bli som vuxna. Varje individ måste ha rätten att själv få bestämma vilka mål som är värda att kämpa för i livet. Föräldrar, lärare och andra vuxna kan hjälpa till med att beskriva tänkbara konsekvenser och villkor. Men individens eget beslut måste i slutänden respekteras. Om alla vuxna i historien alltid lyckats tvinga de unga att göra som man alltid gjort hade vi idag inte haft varken bilar, flygplan eller datorer.
Gustaf Fröding har träffande beskrivit hur man i ett sådant system blir motarbetad i allt.
Stôlliheta i vala I ska vänje er å mä te skratt,
för en lever bar för te dö,
ôm dan ska en tänke på natt,
i sol ska en tänke på snö,
du ska gråte, när live ä glatt,
å int ska du vell dä du vell,
dä ä allt så stôllit, satt
en allt vell skratte lell.
I ett samhälle där bara en åsikt är rätt. Där övervakning, beteende- och tankestyrande teknologi införs på nya områden varje dag. Vad ska man med demokrati till där? Flum, det är nog när den goda viljan bedrar förnuftet. När ingen längre kan tänka själv. När ingen längre kan ställa alternativa frågor eller tänka i nya banor. När ingen får göra det, för att det bryter mot normen. Då kanske Inger Enkvist och hennes vänner sitter där precis som Gustav Lindström i visan av Olle Adolphson; i mardrömmen av glas och betong serru, och hurrar och tycker tröjan e’ trång, erru’me på den!