Den som tror att friheten är garanterad i en demokrati är en dåre. Demokratin garanterar endast att majoriteten kan fatta de beslut som den uppfattar som riktiga. Nej, det är sämre än så. Demokratin garanterar endast att majoritetens representanter kan fatta de beslut som antingen representanterna själva uppfattar som de riktiga eller de beslut som representanterna tror att majoriteten uppfattar som riktiga. Inte i något av fallen behöver det betyda att besluten blir riktiga eller att de värnar om vare sig individens eller någon grupps frihet.
Det finns tydliga tecken på att de demokratiska institutionerna, såväl politiker som tjänstemän, tar till sig mer makt än de egentligen har mandat av folket att handha. Det gäller allt från färgen på ditt hus och hastigheten när du kör bil, till dubbel- och trippelbeskattning av dina inkomster och tillgångar. När de upptäcker ett område där folk bryter mot lagen vad gör de då? Jo, de stiftar ännu strängare lagar som framför allt riktar in sig på de skötsamma människornas aktiviteter. Att de därigenom skapar fler îbrottslingarî och färre laglydiga bekymrar dem föga. De har ju visat handlingskraft och slagit till mot dem som är lättast att övervaka. Att de som redan har brottsliga avsikter inte låter sig avskräckas inser de inte
I en demokrati blir anarki folkets enda möjlighet till protest mot dessa maktövergrepp. Med anarki menar jag inte moralupplösning så som makten brukar definiera anarki. Utan moralupplösningens motsats. Medborgarna uppträder moraliskt och respektfullt gentemot varandra, men respektlöst mot maktens inskränkta påfund. Ett tydligt exempel är den svenska så kallade alkoholpolitiken. Vi vet att folk dricker alkohol då och då av skilda anledningar. Länge var den officiella doktrinen att om totalkonsumtionen kan hållas nere så minskas alkoholskadorna. Så länge staten hade en reell möjlighet att kontrollera tillgången på alkohol i landet så fungerade modellen, om vi för ett ögonblick glömmer bort övergreppet mot individens självbestämmande. Men anarkin tilltog och hembränningen ökade. Nu har vi dessutom möjlighet att lagligt införa så mycket alkohol vi vill från andra EU-länder till betydligt lägre priser. Systembolagsmonopolet och höga priser fungerar inte längre som variator av totalkonsumtionen. Är det någon som tror att de svenska politikerna är beredda att införa en alkoholpolitik som är anpassad till verkligheten? Nej, de sticker huvudet i sanden och säger att vår alkoholpolitik ska bestå. De har inte ens förstått att det inte längre kan kallas en alkoholpolitik. Det har knappt gått upp för en majoritet av svenska folket ännu, makalöst!
Vi brukar hävda att konkurrens håller aktörerna vakna och alerta. Anarki är den politiska konkurrens som demokratin behöver för att individens frihet skall kunna försvaras. Annars kommer demokratin att som ett svart hål suga in all personlig frihet och stelna till ett obrukbart redskap för att hantera samhället. Då blir demokratin antingen själv en diktatur, eller så rasar den samman och släpper fram en diktatur.
Självklart är inte alla människor motståndare till en diktatur. Framför allt inte de som tror att de har något att vinna på det. Men det avslöjar deras brist på moral och visar därmed varför anarki och diktatur inte kan stå på samma sida av demokratin. Staten kan endast rättfärdigas när den försvarar individens rättigheter. I en fullt ut globaliserad värld kommer staterna reduceras till administrativa områden. Den globala individens, medborgarens, frihet måste då garanteras av det globala samhället.