Skråtänkandet och monopolismen är alltjämt den mest dominerande filosofin inom all samhällsverksamhet. Vi mot dem. Det gäller att inkludera så många som möjligt i ”vi” när man vill ha makt via numerär. Samtidigt gäller det att snäva in vi så mycket som möjligt när bytet ska fördelas. Gärna många pirater när man bordar fienden, men ogärna någon att dela med efter fajten. Strategerna älskar nyttiga idioter.
LO vill ha många medlemmar när man ska förhandla med arbetsgivaren. Men via licensiering och behörighetskrav vill man göra så få arbetare som möjligt tillgängliga på arbetsmarknaden. Genom den gamla kapitalistiska principen om att priset bestäms av utbud och efterfrågan vill man begränsa utbudet av avtalsenligt behörig arbetskraft.
Nu är inte alls LO ensamma vid skampålen. Samma princip vägleder de flesta aktörerna i samhället. Jag kan nog inte på rak arm komma på någon som inte gör det. Hela systemet med patent och andra upphovsrättigheter är i grunden samma sorts tänkande. Tvinga köparen att välja min produkt, min lösning.
Men effekten blir ett korporativistiskt samhälle styrt av särintressen. Individens frihet motarbetas aktivt eftersom sådan frihet hotar skrån och monopol.