Grönt ljus för ofriheten?

Det kan vid första påseende verka som om detta handlar om den just nu rådande klimathajpen, men egentligen handlar det om politisk filosofi, ideologi, frihet och demokrati med mera. Visst är det bra att vetenskapen försöker ta reda på fakta som vi kan använda för våra överväganden och beslut. Men att ge vetenskapen, eller som i detta fall, vissa vetenskapsmän direkt veto eller absolut makt, det måste bryta mot de flesta principer vårt moderna samhälle stadfäst.

SNF:s Svante Axelsson sa häromdagen att det inte borde vara några problem att fatta vettiga beslut på Bali. Han menade att politikerna lämpligen kunde lägga karbonpapper mellan IPCC:s rapport och det politiska beslut som bör fattas. Det vore naturligtvis fullständigt förkastligt. Vad finns det för juridiskt stöd i grundlagen för ett sådant förfarande? Och vad skulle det få för juridiska konsekvenser för individer och samhälle om beslut fattades på det viset?
Sedan varningarna om ett förändrat klimat dök upp har det inte förekommit tillstymmelsen till seriös filosofisk eller politisk debatt om hur man ska förhålla sig till detta. Allt har stannat vid en debatt om huruvida de vetenskapliga observationerna och därpå följande prognoserna är korrekta.
Helt bortglömt är sådana viktiga frågor som: Finns det imperativ, moraliskt, gudomligt eller annorledes, som tvingar människan att försöka upprätthålla status quo i klimatet? Finns det bland människorna olika önskemål om hur klimatet bör utvecklas? Bör sådana frågor vara föremål för politiska beslut? Bör sådana politiska beslut vara underkastade majoritetsbeslut, eller lämnade till var och en att påverka efter eget skön?
Det finns många arter som påverkat sin miljö, somliga har påverkat hela planeten och dess klimat, allt från cyanobakterier till dinosaurier. Det kallas evolution och anses tillhöra naturens ordning. Människan är en del av naturen, varför skulle det inte vara tillåtet för oss att göra permanent inverkan på naturen?
Antalet människor har tre- eller fyrdubblats de senaste ett hundra åren. Inverkan av denna ökning är gigantisk, alldeles utan förbränning av fossila bränslen. Hur många är det lämpligt att vi blir, även med nollutsläpp? Hur ska de människorna leva som i framtiden kanske är 10, 20 eller 50 miljarder? Kan man i en sådan framtid över huvud taget tala om demokrati eller frihet så som vi föreställer oss det? Var går gränsen när människorna tvingas byta samhällsparadigm från demokrati till något som liknar ett myr- eller bisamhälle?
Vilket paradigm är viktigare att försvara, individuell frihet och demokrati eller klimatologisk status quo? Kort sagt, vilka parametrar av evolutionen vill vi prioritera? Kan det vara fördelaktigare att investera i åtgärder för att hantera ett förändrat klimat, (oavsett om det är vi själva som orsakat förändringen eller om det är andra faktorer som orsakat den) än att försöka bibehålla status quo? Många forskare hävdar dessutom att det redan är för sent att hålla status quo.
Så när ska vi på allvar börja göra det som är det fundamentala i ett demokratiskt samhälle som står inför förändringar, nämligen börja diskutera olika alternativ, kostnader och vinster, juridiska, ekonomiska, politiska och sociala konsekvenser, mellan såväl individer som mellan individerna och samhället i stort, etc?
Tro inte annat än att de föreslagna åtgärderna mot eventuella klimatförändringar kommer att medföra stora förändringar på alla dessa områden. Betydligt större än medlemskap i EU och EMU gör. De folkomröstade vi om. Om vi alla funderar igenom hur vi vill att vårt framtida samhälle ska se ut och sedan resonerar oss fram till en gemensam handlingsplan har vi större chans att fler blir nöjda med resultatet. Att som nu fatta beslut inför ultimativa hot är aldrig bra. Det hör definitivt inte den demokratiska processen till.

This entry was posted in Frihet, äldre text, Klimat & miljö, äldre text and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.