Imaginär äganderätt

Postat den 2011-01-08 av Mats Jangdal

Det här med upphovsrätt är inte alldeles enkelt i praktiken. Noga räknat har vi alla upphovsrätt till allt vi tänker, säger och skriver. Bara vi är först med det. Om man inte kan få upphovsrätt när man uppfinner nya ord, varför ska det då vara upphovsrätt på nya tankar?
Nu tänker jag på en blå panda (jag vet att rosa elefant är det vanliga exemplet, men det är redan upptaget). Eftersom en sådan aldrig funnits i verkligheten är detta en nyhet. Nu vill jag att du inte tänker på en blå panda. Om du fortsätter tänka på en blå panda vill jag ha royalty på den tanken, eftersom du tagit den från mig.
Jag har gjort många saker som andra haft nytta och glädje av. Det gäller allt från stå-upp-komik till tekniska innovationer. Men jag har aldrig lyckats upphovsrättskydda dem och därefter få betalt för det. Jag är för liten (för fattig, har för låg produktion, rör mig mellan så många olika områden så det blir svårt att bevaka och svårt att driva in ersättningen).
Detta gäller för de flesta människor. Men några har större produktion eller spridning, eller bättre juridisk uppbackning. De kan hävda upphovsrätt.
När det gäller materiell rätt så har alla samma stöd av lagen och de juridiska myndigheterna att hävda rätten till sin egendom. Men när det gäller immaterialrätt är det bara de redan gynnade som har möjlighet att hävda sin rätt. Är inte det ett demokratiskt problem? Kommer inte det problemet att bli värre ju mer den digitaliserade världen blir en del av vår vardag? Är det samhällets uppgift att bara skydda dem som redan har det väl förspänt?
Materiell rätt har en mycket lång historia i alla kulturer. Immateriell rätt har en mycket kort historia. Kanske bör den få bli en parentes i historien? Vår traditionella visskatt är ett exempel på en gemensam tillgång som finns bevarad och kommer till nytta just för att den delats av många utan ersättning till upphovsmannen. Är det något dåligt?
Att undanhålla kunskap och andra nya immateriella landvinningar från dem som inte kan betala, borde rimligen vara starkt kontraproduktivt för samhällsutvecklingen. Ska vi bejaka en sådan suboptimering?

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.