Kränkande fördumning

Vad de mer eller mindre professionella kränkningsutroparna inte har klart för sig är att ordet neger i den svenska folkmajoritetens öron fortfarande är ett substantiv som neutralt och sakligt placerar en persons genetiska ursprung i Afrika. Att kalla en neger för neger är ingen kränkning. Det är ett enkelt konstaterande av fakta.
Uttryck som svart, färgad eller liknande är adjektiv och därmed lättare att manipulera för en diskriminerande innebörd. Det går naturligtvis att foga nedsättande eller uppskattande värdeord till detta. Då kan frågan om diskriminering bli tydligare.
Hur uppfattas uttryck som stockholmare, göteborgare, skåning, norrlänning och sörlänning? Är det inte så att hur det uttalas, i vilket sammanhang och vilka värdeord som medföljer, som avgör om de uttrycker ringaktning?
Höjden av anpasslig fördomsfullhet om kränkningar är att döpa om negerbollen till chokladboll och att försöka stoppa ett glassföretag från att kalla en produkt för Nogger.
Det måste bli ett slut på den omfattande kränkningshysterin. Den som tycks hävda att man inte syns, inte existerar, inte blivit erkänd om man inte först blivit kränkt och därefter fått en offentlig ursäkt.
Om det är något som kränks av denna onyanserade högljudda rörelse är det de vanliga svenskarnas vardagsspråk. Fördomsfullt stämplas vi som rasister och okunniga. Men fortfarande minns vi Frödings avslöjande maning, ”strunt är strunt och snus är snus, om än i gyllne dosor.” Att inte få använda benämningen neger om en som är neger, det är strunt. Varken jag eller negern kan göra något åt saken och jag kan inte heller se någon anledning till att någon av oss skulle vilja göra det.

This entry was posted in Jämlikhet and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.