Svenskarna måste vara ett av världens mest genuint konservativa människor. När en svensk har fått det bra, då känner han sig nöjd. När han (eller hon) är nöjd, då får ingenting längre förändras. Allt måste förbli precis så som det är. Helst ska även tiden stanna.
Men tiden stannar inte för någon. Allt förändras ständigt. De flesta i denna värld är beredda att arbeta för en förändring av sin situation, naturligtvis helst till det bättre. Man är beredd att ta en viss risk att det blir sämre, inför möjligheten att det kan bli väsentligt bättre.
Icke så svensken. Har det alltid varit så? Är det ”lagom” som gör svensken liknöjd? Eller är det illusionen om det perfekta folkhemmet som får svensken att vilja stanna klockan, ungefär på 1961?
Slagordet som karaktäriserade Obamas presidentvalskampanj var ”change”, förändring. Han ville ge amerikaner nya mål, nya visioner, en ny framtid, ett nytt liv. När sossarna, som imponerades av hans budskap och framgång vill göra samma sak innebär deras förändring bara bort med borgarna och tillbaks till folkhemmet. Men den tiden är ohjälpligt förbi.
På samma sätt drivs svensk opinionsbildning, svensk byråkrati och svensk lagstiftning av samma missriktat nostalgiska bevarandeanda. Naturen ska se ut som den ”alltid” har gjort. Reservat ska bildas för att genom avbruten (mänsklig) påverkan stoppa den ständigt pågående förändringen. Stenmurar ska bevaras, trots att de som byggde dem nog helst hade sluppit dem helt och hållet. Det var ju brukningsbar åkermark som var deras mål och avsikt. Utflyttade kräver på insändarsidorna att deras gamla kvarter ska se likadant ut när de kommer på besök 40 år senare, som när de växte upp där. Inflyttade kräver att storstäderna ska se ut precis som när de var nyinflyttade och nyförälskade i storstadens liv.
I Tokyo finns nästan inga hus äldre än 40 år. Allt förändras ständigt. En del till följd av jordbävningar, tsunamis och orkaner. Men mest helt enkelt för att nya behov och nya önskemål kräver nya byggnader, nya stadsplaner och nya stadsbild för att det nya livet ska fungera.
Svenskarna, världens mest bakåtsträvande folk. Snart kommer de att ha skrivit ut sig själva ur historien.