Mångfaldens credo

Postat den 2011-01-15 av Mats Jangdal

Många religiösa förkunnare brukar peka på naturen och hävda att den är så finurligt konstruerad att det bara måste vara en allsmäktig skapare som är upphov till allt. På ungefär samma sätt resonerar miljöterrorister. Det tycker att allt är så fantastiskt och perfekt precis som det är just nu, att ingenting får förändras. Att det är människans viktigaste uppgift att stoppa all förändring i naturen.
De har alltså inte förstått någonting alls om naturen. I naturen misslyckas 99% av allt. Av all ägg och spermier som produceras är det endast en bråkdel som blir ett nytt liv. Av alla frön som sprids med vinden är det bara en bråkdel som gror. Av alla djurungar, av alla plantor som kommer till världen, är det bara en bråkdel som växer upp och själva får avkomma. Naturen slösar på ett nästan ofattbart sätt med resurser. Varför skulle en allsmäktig skapare konstruera en värld där det mesta konstant misslyckas?
Men allt detta slöseri har en viktig funktion. Det gynnar förändring och förändring gynnar slöseriet. Allt liv innebär i någon mening förändring. Eller kanske omvänt, död är frånvaro av förändring.
Allt liv påverkar sin miljö, sin omgivning, naturen. Det påstås ibland att det endast är människan som har möjlighet att permanent ändra naturen. Inget kan vara mer felaktigt. Bakterier ändrar ibland de genetiska egenskaperna hos sina värdar. Överlever värden och fortplantar sig blir förändringen bestående. Åtminstone fram till nästa förändring. En enda bäverkoloni kan ändra ett vattendrags lopp. Det förändrar miljön permanent. Kanske tills en annan bäver förändrar det igen. Savannernas gräsätare har förändrat sina biotoper på bestående sätt. Världshavens koralldjur har förändrat sina miljöer. De blågröna algerna och de gröna växterna är förmodligen de arter som allra mest påtagligt och under längst tid har påverkat och förändrat hela jordens miljö.
Varför skulle människan välja att utse sig själv till den enda art som inte får lov att påverka sin miljö? Varför skulle ett frihetligt demokratiskt samhälle välja att lägga en konformistisk våt filt över medborgarnas deltagande i denna naturens ständiga sökande efter nya vägar, ständiga förvandling,  genom att inskränka äganderätten, ja ersätta den med en byråkratiskt reglerad intellektuell monokultur?

Det här inlägget postades i Miljö och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.