Materien är oförstörbar.

Det finns uppbyggare och nedbrytare. Vanligen tänker vi på mikroorganismer, maskar, skalbaggar och andra småkryp när vi säger nedbrytare. Men även de stora rovdjuren är en sorts nedbrytare. De påbörjar en process som mikroorganismerna sedan fullföljer.

Utan nedbrytare skulle livets byggstenar ta slut, bli upptagna, fastlåsta i existerande organismer. Livet skulle upphöra och allt mumifieras, förstenas. Kretsloppet förutsätter nedbrytare.
När jag bränner kolväten är det bara en befrielse av byggstenar. Byggstenar som behövs för allt levandes fortsatta existens på planeten.
Om vi ska kunna bli fler människor på planeten, och allt pekar på det, då behöver vi också rejält med tillgång till byggstenar i kretsloppet. Jag bistår med den tjänsten. Nej, ni behöver inte säga tack! Det var så lite.
Varför inte försöka se klimatförändring som en möjlighet? Det har hänt förr och ibland gynnat, ibland missgynnat människan. Den här gången är vi bättre utbildade, har bättre teknologi till vårt förfogande, varför skulle det inte kunna användas positivt?
Mer blåst? Fint, då ger vindkraften mer el! Vi behöver ju kretsloppsanpassad energi, sägs det. Mer regn? Fint, där kommer en massa färskvatten direkt destillerad från haven, avkyld och klar att tas om hand för allehanda ändamål! Vattenbrist kommer att bli en ödesfråga, sägs det. Varmare klimat? Fint, då går det åt mindre energi till uppvärmning, vi får längre växtsäsonger och kan odla fler grödor! En rättvis fördelning av odlingsresurserna kommer att bli ett problem, sägs det. Allt tycks kunna förbättras av mer CO2.
Men allt detta går att lösa, utan att försöka pressa fram status quo och riskera ödelägga individers och staters ekonomier.

This entry was posted in Klimat & miljö, äldre text and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.