Enligt Humes lag kan inget bör härledas logiskt ur ett är. Konkret betyder det att inget konstaterande om ett förändrat klimat implicerar ett visst handlande av något som helst slag.
Eftersom vi alla kan drabbas olika av ett förändrat klimat och i kombination med att vi också har individuella (sinsemellan olika) önskemål om framtiden, kommer detta att implicera ett brett spektrum av rationella handlingar bland människorna. Ett globalt, storskaligt och likformigt agerande mot klimatförändringen är alltså det som minst av allt impliceras av indikationen om en klimatförändring.
En klimatförändring är en storskalig händelse som i sig är svår att påverka med lokala åtgärder. Att kräva lika stora åtgärder över hela planeten för att utsläcka en klimatförändrings alla lokala effekter är praktiskt taget omöjligt. Och i vart fall mycket irrationellt. Lokala anpassningar till ett förändrat klimat är däremot rationellt och mer hanterbart i praktisk verklighet.
I Sverige, som sannolikt kommer att gynnas på flera sätt av den klimatförändring som skissats, är det rationella handlandet sålunda att inte spendera en krona på att försöka stoppa förändringen. Våra resurser ska istället läggas på att vända förändringen till vår fördel där så är möjligt och i annat fall minimera olägenheterna lokalt.
Varje påstående om att vi har förändrat klimatet och därför måste vidta en och endast en åtgärd (minska koldioxidutsläppen) är falskt. Dels för att det ännu inte är bevisat att våra utsläpp har påverkat klimatet. Dels för att det inte är bevisat att en minskning av utsläppen skulle återställa klimatet. Men först och främst, alldeles oavsett av om de två första påståendena är bevisat sanna eller ej. Det finns inget kategoriskt imperativ som tvingar oss att handla på ett, på förhand och oberoende av andra hänsyn, specificerat sätt. Vilket Humes lag visar.
All filosofi som vi utvecklat under tretusen år för att vägleda oss i svåra beslutssituationer, blir bara sällskapslekar om vi inte utnyttjar dess analytiska kraft när vi verkligen står inför svåröverskådliga och genomgripande beslut.
Det är denna svårighet att överblicka såväl dagens situation som olika framtida scenarios som gör den ekonomiska krisen så djup och så bred. Det ropas efter storskaliga allomfattande åtgärder mot en hypotetisk klimatförsämring. Men de som ska ro sina investeringar i hamn i både närtid och på sikt blir väldigt villrådiga av de höga kraven i kombination med de luddiga förslagen till åtgärder. Därmed uteblir en mängd nödvändiga investeringar.
En statsmannamässig marknadsorienterad hållning vore att ledande politiker, efter att ha tagit avstånd från klimathajpens krav, sade att vi ser flera möjliga sätt att lösa de lokala problem som ett förändrat klimat kan tänkas orsaka. Men vi tänker inte peka ut de lösningarna nu. Det får framtiden och framtida behov avgöra. Vi tänker överlåta till marknaden att prova och finna de effektivaste lösningarna, hur klimatet än blir. Deras investeringar kommer att skyddas på sedvanligt sätt, med upprätthållande av ett fungerande bankväsende och finansiella system. Det vill säga möjligheten att tjäna pengar för dem som hittar rätt lösningar. Om det blir nödvändigt med samhällsstöd till utsatta medborgare kommer staten att biträda. Men det är vars och ens uppgift att reflektera över sin situation och hur de ska agera för att klara såväl ett oförändrat klimat som en förändring i linje med de prognoser som finns tillgängliga.