En estninsk EU-parlamentariker, Marianne Mikko (s), har yrkat på att det införs licensiering för bloggare inom EU. Dessa ska garantera dels kvaliteten (saklighet och hövlighet är parametrar som nämnts) i bloggornas innehåll, samt att det finns någon ansvarig att ställa inför rätta vid bristande kvalitet.
Politisk kommissarie var den officiella titeln på den åsiktspolis som fanns i Östeuropa när Mikko växte upp. De var allmänt hatade och ingen hade väl trott att någon från den delen av världen skulle vilja ha dem tillbaks.
Hur det rent praktiskt skulle gå till att införa sådana överrockar på nätet är det ingen som vet. De som har sina hemsidor på en adress utanför EU kanske går helt fria. Eller vill hon införa samma typ av internetcensur som Kina?
Kan de s-parlamentariker vi har i den svenska riksdagen och som röstade mot FRA-lagen svinga partipiskan i EU-parlamentet och framtvinga ett nej till detta förslag? Men vilket slags demokrati får vi om partipiskan blir allt och allenarådande?
Hur ska vi vanliga EU-medborgare gardera oss mot att sådana här, i demokratiskt hänseende, stolpskott blir invalda i parlamentet?
Ju mer globaliserad och gränsöverskridande vardagen blir, desto mer angeläget känns det som att nattväktarstaten är den enda möjligheten att garantera individernas frihet, självständighet och egenmakt. När nattväktarstaten väl är införd kommer det att vara politikernas främsta (enda?) uppgift att försvara densamma.