Egentligen är vi nog allihop nyttiga idioter i den storpolitiska svarta fars som äger rum på den scen som är Världen. Även vi som inte vill vara med i ensemblen eller i publiken, eller helt enkelt vill ha en annan föreställning, ett annat manus. Oavsett om vi anstränger oss till det yttersta eller inte alls, så är vi alltid någon annans nyttiga idiot. Fy, fan vad deprimerande!
Ju fler viljor, desto mer kaos. Ju mer kaos, desto mer gynnar det olika manipulatörer. Enda möjligheten att få som man vill, är att inte vilja något. Nej, nu blev det zen!
Varför kan ingenting vara rakt och enkelt? Eller är det så att målet alltid rör sig och därför måste man sikta vid sidan, framför, för att kunna träffa? Men vi vet ju sällan hur målet kommer att röra sig från det att vi identifierat det till dess att vi avfyrat vår idé (vilja) och till dess att den eventuellt träffar. Inte heller kan vi enkelt förutse vilken effekt ens en direkt träff kommer att få.
Så alla skjuter från höften, i blindo. Grattis Världen och alla ideal! Ni har stora möjligheter att snart se ut som Schweizerost!
Och lite collateral damage, det får man ju ta. Det är ju den goda viljan som räknas, eller?