Sverige domineras av konservatism. Från höger till vänster bland samtliga riksdagspartier dominerar önskan att upprätthålla status quo. Tanken är att man på det viset ska kunna bibehålla den bästa av världar.
Resonemanget är behäftat med flera felaktigheter. För det första finns det inga säkra bevis för att det svenska samhället verkligen är den bästa av världar. För det andra lever vi i en föränderlig värld, andra nationer eller folk kanske kommer på bättre sätt att organisera sig än vad vi gjort. Även om det, mot förmodan, skulle vara så att vi lever i den bästa av världar, så finns det inga garantier för att status quo befäster den positionen. Det kan faktiskt vara tvärtom.
För det tredje, och detta är riktigt allvarligt, så utgår konservatismen från antagandet att det bästa som vårt land någonsin kommer att frambringa i form av idéer, system och organisation redan är gjort. Att framtida generationer, inklusive den nya teknik de kommer att ha till sitt förfogande, inte kan skapa något som är bättre än det vi har idag. Detta synsätt är verkligen stupid arrogans.
Det är som vanligt så att konservatism präglar dem som har något att försvara, när de utmanas av uppstickare, nya idéer eller ny teknik. I Sverige sammanfaller en mängd gamla intressen i motviljan mot det nya. Våra industrier är huvudsakligen verkstadsindustrier i olika branscher. Några är visserligen digitaliserade i hög grad, men de är fortfarande först och främst varuproducerande. Rötterna finns i 18- och 1900-talen.
Vår riksdag och våra partier har alla utom ett, hundraåriga traditioner. Det enda undantaget är trots detta, minst lika konservativt genom att ha som främsta mål att bevara någon slags odefinierad naturmiljö genom att inte göra någonting alls med den. En paradox så god som någon, i och med att naturen själv ständigt förändras. Liv är förändring.
Våra övriga organisationer, såsom kyrkor, fackföreningar, idrottsföreningar och andra är i huvudsak organiserade efter behov, intressen, teknik och andra förutsättningar som fanns före andra världskriget. Deras raison d’être riskerar att försvinna om det nya tillåts tränga sig på. De har alla bara två saker att välja på. Att förändras med utvecklingen eller att försöka hejda densamma, att bli konservativa.
På toppen av dessa strukturella realiteter håller vår mest dominerande generation, 40-talisterna på att bli pensionärer. Det är omvittnat av alla och i årtusenden att det är svårt att ta till sig något nytt när man börjar bli gammal. Allt detta talar för att konservatism kommer att vara den dominerande strömningen i Sverige de närmaste två decennierna. Detta i en tid när omvärldsanalys och trendanalys, kort sagt verklighetsanalysen, talar för att konservatism är det minst lämpliga valet.
De nya lagar som stiftas, mot fildelning, för ökat upphovsrättsskydd, så kallad förebyggande brottsbekämpning genom kameraövervakning, avlyssning och datatrafikarkivering med mera, befäster intrycket av ett konservativt samhälle. Skräckslaget inför framtiden och de förändringar den kan föra med sig.