Det tycks som om hela samtiden är inriktad på effektiv produktion. Utopiska, drömska eller på annat sätt humanistiska visioner om ett samhälle organiserat för, eller personlig målsättning att uppnå största möjliga livskvalitet, är helt borta.
I nykapitalistisk anda är effektiv produktion det som värderas högst. Men vi tycks inte heller föra någon debatt om huruvida denna effektivitet får bedrivas på ett omänskligt sätt, eller om den måste underkasta sig något slags medmänsklighet.
Det är en sorts darwinistiskt tillstånd där den lämpligaste är den som tjänar mest pengar, eller kanske riktigare, skaffar sig mest makt över pengar. Sådana personer anses bäst lämpade att bestämma samhällets inriktning, vad som är comme-il-faut och inte, etc.
Idag ska exempelvis alla medborgare vara effektiva producenter. Det hyllas som en medborgerlig plikt att producera tills man stupar. Motivet hycklas det inte med. Det är för att staten ska må bra. Ingen anses egentligen vara för sjuk för att producera. Åtminstone är det ingen som är så sjuk att man inte kan producera lite till innan man drar sin sista suck. Staten ska inte ha något ansvar för sjuka medborgare. Företagen ska på låtsas ha ansvaret, men de ska slippa undan sitt ansvar genom att de ska tillåtas gå vid sidan om arbetsmarknadsavtalen och betala undermåliga löner. Ej hundraprocentigt producerande medborgare är i egentlig mening inte fullvärdiga medborgare i statens ögon. De kan gott svälta ihjäl eller skärpa till sig och börja producera till den kapitalistiska statens ära. Varför låter det som ett fjärran eko från sovjetstaten?
Men vad säger samhällsfördraget? Har vi egentligen något? Kan verkligen vår parlamentariska demokrati sägas vara ett uttryck för ett av alla accepterat samhällsfördrag? Nej, definitivt inte! Den demokratiska staten har väl aldrig, åtminstone inte öppet, deklarerat att det finns olika värden på medborgarna?
Det samhällsfördrag som den nuvarande rättsstaten upprätthåller är mera ett one-size-fits-all system. Några möjligheter att påverka sitt eget fördrag med samhället finns absolut inte. Inte heller finns någon reell möjlighet att påverka fördraget för alla.
Visserligen finns det hela tiden i bakgrunden rörelser som predikar långsamhetens lov, livskvalitet och annat. Men det förutsätts då hela tiden vara enbart den enskildes ansvar och på egen bekostnad. En alternativ syn på livskvalitet och produktion, eller för den delen konsumtion, får inte gå ut över produktionseffektiviteten.
De som predikar dessa alternativa hållningar till effektiviteten blir bara dess nyttiga idioter, gisslan och alibin för effektivitetens självpåtagna gudsroll. I denna likriktningsprocess spelar datoriseringen en avgörande roll. Det som programmakaren inte tänkt på kan inte heller utföras, eller tillåtas. Även när programmakaren kommer ihåg att lämna öppet för situation X eller önskemål Y att föras in i datorn, så har nästan aldrig användarna fått den utbildning som krävs för att kunna göra det. I de fall de fått adekvat utbildning så uppmanas de oftast av ledningen att inte tillåta undantag, eller så är de själva bara för lata eller för ogina för att tillåta det. Det är ju så enkelt att skylla på ”datan” och reglerna. Där står vi medborgare och demokratikonsumenter och kommer inte åt våra egna rättigheter.
Myndigheterna vill inte heller ha öppna system. Då blir det så svårt att systematisera rätt och fel. Övervakningen mister mycket av sin effektivitet om den dessutom måste tolkas och sedan prövas juridiskt. Förlorar myndigheten, så har de ju dels förlorat en massa nedlagd arbetstid och dels en massa prestige, för att inte tala om folkets tilltro till systemet.
Men vad händer om vår demokrati inte utvecklas? Om den tvärtom regredierar in i en komatos byråkrati? Allt liv innebär i någon mån förändring. Om demokratin upphör att förändras, är den fortfarande levande då? Eller om den förändras till det sämre, när kan då staten, samhället hävdas ha sagt upp samhällsfördraget med medborgarna? Vilka rättigheter har då medborgarna att göra saker på egen hand, eller tillsammans? Vilket samhälle är de förresten medborgare i, om det inte finns något fördrag?