I sossarnas vårdvärld är det skillnad på efterfrågan och behov. De anser att vården ska vara behovsstyrd och inte det fula efterfrågestyrd. Om alla får den vård de efterfrågar kollapsar ju byråkratins makt över folket. Nej, självklart skall vård levereras behovsstyrt. Det vill säga att det är byråkraterna som avgör vad var och en har för behov av vård. Gissa varför vi har så långa köer? För att byråkraterna ska hinna fundera på om just ditt vårdbehov är tillräckligt stort och ekonomiskt motiverat att lägga skattepengar på.
Inom vården saknas effektiviserande konkurrens från utbildning till driftsformer och ägande. Läkarutbildningen är en av de starkast reglerade och kvoterade. Endast ett visst antal, ett fåtal som till råga på allt elände understiger rikets behov av förnyelserekrytering till yrket, tas in till utbildning. Sätt istället upp vilka krav som ska gälla för utbildningens kvalitet och låt alla universitet som känner sig manade att öppna för utbildning och konkurrens om eleverna. Då kommer fler läkare ut på marknaden. Antalet vårdtillfällen ökar och priserna för läkarvård sjunker.
Tillåt alla driftsformer för vårdföretag som är tillgängliga för annan affärsverksamhet. Enskild firma, kommanditbolag, aktiebolag, kooperativ, stiftelse, frivilligorganisation eller annat ökar konkurrens och mångfald.
Lyft bort vården från landstingen och kommunerna och låt staten via länsstyrelserna skriva avtal med vilka lokala vårdgivare de vill. Mesta vård för pengarna. Kravet på staten/länsstyrelsen ska vara allmän vård på alla orter och specialistvård på rimligt avstånd i förhållande till specialiseringsgraden.
Tillåt mer nischad behörighet inom vårdteamen. Ortopedisk kirurgi är i hög utsträckning ett hantverk. Det är inte alls säkert att de teoretiskt framstående högbetygsstuderande som tas in på läkarlinjen har den rätta talangen för detta. Jag kan mycket väl tänka mig att en duktig möbelsnickare eller modellmakare enkelt kan lära sig hantverket att pussla ihop benbitar på bästa sätt. Andra nischade specialister får hålla koll på de livsuppehållande och anestetiska delarna under operation. Snickaren kanske också tar hjälp av en duktig teoretiker vid diagnosställandet så att rätt åtgärd planeras. I de flesta fall tror jag inte det behövs på just det ortopediska området. Den som har fallenhet för finsnickeri har öga för linjer, vinklar och proportioner.
Vid andra sjukdomar/behandlingar är det andra kvaliteter som erfordras. Självklart kommer det även i framtiden att finnas behov av att också de mest studiebegåvade tar plats inom läkaryrket.
Befolkning blir friskare och mer arbetsför. Till glädje för såväl fackföreningar, som arbetsgivare och skattmasar. Och inte att förglömma, till stor glädje för de sjukdomsdrabbade själva.