Fredag den 15 maj 2009 hade Mariestadstidningen en ledare om sjukvård. Skribenten hade lyckats med konststycket att ha fel på alla punkter. Hon/han ansåg att patienten skulle nöja sig med att bli behandlad som ett kolli utan egen vilja eller påverkan på sin vård. Att läkaren ensam skulle avgöra hela vårdinsatsen och avlasta/förvägra patienten allt personligt engagemang.
Med över 40 års erfarenhet av vård, kan jag säga att jag tillåtits ha alldeles för litet inflytande över min egen vård, mitt eget liv. Det finns undantag, eldsjälar och engagerade människor i vården men de är allt för få. De flesta vill bara stöka undan jobbet och gå hem. Helst med en ännu högre lön för mindre utfört arbete. Det gäller samtliga personalkategorier, från läkare till sjuksköterskor, vårdbiträden, tekniker, sjukgymnaster och städare. Alla vill slippa undan så enkelt som möjligt, minsta möjliga insats, ridande sina egna käpphästar. Det säger sig självt att på de villkoren blir bemötandet mot patienten undermåligt och ansvaret om patienten/kundens behov obefintligt.
Till detta bidrar de skandalöst dåliga system som finns för patienten att föra talan mot vården i efterhand, för att få upprättelse, korrigerande behandling eller ersättning. Journalföringen är rutinmässigt undermålig och allt för ofta direkt felaktig. Ändå är det journalerna och endast journalerna som ligger till grund för beslut när ett vårdärende blir försäkringsärende. Den sjuke är på toppen av sin utsatta situation som sjuk dessutom rättslös. Rätten till ersättning för vårdskador, skador på grund av för lite eller för sent insatt vård, arbetsskador med mera, kan hänföras till samma nivå av förutsägbarhet som ett lotteri.
De enkla lösningarna är bra när var och en får välja dem själv. Då blir de individuella och avpassade för situation. En åkomma, en bot, en behandling. Det må låta bra, men historien avskräcker. De enkla lösningarnas demagoger lyckades på fem år förstöra närapå hela Europa och det tog 50 år att komma tillbaks. De enkla lösningarnas tyranni har bevisat sitt värde.
Den som lämnar in sin bil på verkstad får bestämma vad som ska göras. Men den som lämnar in sin kropp på reparation ska inte få bestämma något? Vi är alla individer våra mål, vår livssituation, hur vi reagerar på en skada eller sjukdom är unikt. Ingen läkare kan veta hur jag vill bli behandlad utan att fråga mig.
En sjuka drar genom riket. Alla vill bestämma självsvåldig över sitt yrke och sin egen arbetsinsats. Läkarna vill vårda på de villkor som passar dem, inte patienten. Lärare vill undervisa för sitt eget höga nöjes skull, utan knot från eleverna. Poliserna vill bekämpa de brott som de själva prioriterar, utan inblandning från allmänhet, politiker eller rikspolischefer. Direktörer av olika slag vill ha höga löner, bonusar och fallskärmavtal på sina egna villkor, utan protester från styrelse, ägare, anställda, skattebetalare eller kunder. Tafatt maskerar man denna utveckling som professionalisering av yrket och renodling av arbetsuppgifter. I praktiken betyder dessa uttryck minskad insyn från dem som betalar, respektive mindre arbete. Denna enögda girighet kan bara leda till bolsjevism. Det är redan provat och var ingen höjdare.
Som före detta egenföretagare på fler olika områden kan jag lova att i längden är det inte vad du vill göra som är avgörande för din lön eller arbetstrygghet. Det är vad kunderna är villiga att betala för, som är helt avgörande.
Någon vecka tidigare upprördes samma? ledarskribent över en kvinna som valt att göra abort under den period när fria aborter är tillåtet. Upprördheten gällde en påstådd bortsortering av flickfoster. Två gånger har kvinnan avbrutit graviditeter. Båda gångerna har det varit flickfoster. Att dra generella slutsatser utifrån enkla isolerade företeelser kallas induktion. Induktionsbevis har av filosoferna förkastats som ogiltiga på grund av sin brist på koherent logik. Om inte kvinnan uttryckligen har angett att hon inte vill ha döttrar är den slutsatsen falsk.
Vidare måste man ställa sig frågan vad som menas fri abort? Ska det tolkas som fri att göra som man blir tillsagd, eller som drevet i kvällspressen bestämt, eller något annat? Vad blir nästa steg? Om någon med dålig ekonomi vill göra abort för att de inte anser sig ha råd med barn, ska någon annan då få bestämma att det har du visst det! Föd på bara! Eller om någon inte vill ha barn alls? Det sluttande planet börjar i denna fråga med en väldigt stark lutning och det blir bara värre.
Sedan när tycker borgerliga ledarskribenter att fri inte ska betyda fri? Att fritt val för den enskilde ska förbjudas och ersättas av publikt godtycke?
Att ledarskribenten i en borgerlig tidning hyllar den sortens enkla lösningar, avpersonifiering, ja, rent ut avhumanisering, som annars kännetecknar socialistiska samhällssystem, det övergår mitt förstånd.