Den svenska korporativismen består idag av tre maktblock, SAP-facken, Moderaterna-arbetsgivarna, akademikerna-byråkraterna. Individer, enskilda medborgare har ingen makt, inga rättigheter som inte åtminstone två av dessa tre godkänt.
Av dessa tre är akademikerna-byråkraterna (AB) de mest skrämmande, ty de kan inte ifrågasättas och inte heller avsättas. De bestämmer sina egna regler och de utökar ständigt sina befogenheter. Dessa småpåvar har bara respekt för en enda sak, en större påve. Huvuddelen av den akademiska utbildningen går ut på att fostra en kader av fördomsfulla nyttiga idioter. Varje akademiskt ämnesområde med självaktning håller sig med ett enormt förakt för icke-akademiker och ett något mindre förakt för akademiker inom andra ämnen.
När dessa nyttiga idioter kommer ut i arbetslivet är deras uppgift alltid att misstro andra än de egna. Att alltid gynna den egna kåren, tolka regler så att de passar de egna intressena, föreslå nya regler som gynnar den egna kadern, hitta på nya områden som måste undersökas för att sedan regleras och befolkas med de egna hopliterna. Det har redan gått så långt att demokratin är i huvudsak satt ur spel därför att individerna inte får göra som de själva vill. Än värre blir det, nya metoder och tekniker för övervakning och beteendestyrning utvecklas ständigt. Friheten beskärs med fina snitt dagligen och stundligen. Överallt tränger sig byråkraterna, numera alltid akademiskt utbildade, emellan individen och hennes eget bästa, hennes egen vilja. Demokratin står handfallen, i beroendeställning och har inte förmåga att tukta byråkratin till rimliga proportioner. Som en tropisk parasit tar livet av sin värd kommer snart samhällskroppen att vara genomborrad och strypt. Vår civilisation går under och får börja om på nytt.
RSS – inlägg