Egenintresset i frihetens tjänst

Hur ska man klargöra skillnader, förtjänster och konflikter, samt värde för egenintresse, särintresse och allmänintresse respektive?
Mill konstaterade att den enskildes frihet endast får inskränkas där den kolliderar med andras frihet. Då måste en jämkning ske så att inte den enes frihet får dominera de andras. Däremot får inte en jämkning ske på så sätt den enskildes rätt att tro vad han vill inskränks. Inte heller får äganderätten inskränkas av andras intresse av samma egendom.
Man kan hävda att Mills frihet i stora stycken kan benämnas egenintresse. Därmed är egenintresset i ett frihetligt samhälle överordnat allmänintresset. Ty egenintresset bevakar individens frihet bättre en allmänintresset någonsin kan. Det är sålunda ett allmänintresse att försvara egenintresset, ty det är det bästa försvaret för friheten.

Vad är då särintresse? I ett system där allmänintresset antas överskugga egenintresset blir särintresse ett uttryck som kan missbrukas i det oändliga till att kasta uppmärksamhet bort från egna, orättmätiga maktanspråk. För att helt enkelt misskreditera rättmätigt egenintresse.
Särintresse är alltså ett försök att vända på prioriteringarna för egen vinning på områden där man inte har legitimt egenintresse. Sådana särintressen har vi alldeles för gott av idag. De frodas när jantelagen får fula ut egenintresset. Då anställer den som har råd, andra att tala i sitt ställe. De som inte har råd väljer att samla en grupp anhängare kring sig och utöva sitt särintresse via massan, grupptryck och hot om valförlust för de politiker som inte hörsammar deras utpressning. Avsändaren blir därmed otydlig, budskapets verkliga innebörd oklart och den resulterande politiken osund. Allmänintresset blir fört bakom ljuset och friheten satt på undantag.

This entry was posted in Frihet and tagged , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.