Fossilerade dövöron

Det finns en risk att den ökade medvetenheten av källkritik på internet går ut över källkritik i vanliga MSM och gammelmedia. Därmed ökar också risken att kritisk granskning av myndigheter och andra makthavare uteblir i MSM, eftersom dessa inte vill bli associerade med den kritiska granskning som sker hos förment oseriösa granskare på internet. En demokratifara alltså, medan folket och journalisterna tittar kritisk på de nya granskarna blir de bedragna för att de gamla granskarna sänker garden.
Ett tydligt exempel är debatten om klimathotet. I gammelmedia släpps klimathotarna, politikerna och andra som lever på klimathotet fram ogranskade. Journalisterna skriver okritiskt om klimathotet som om alla fantasifulla scenarios redan var verklighet. Samtidigt pågår en intensiv debatt på nätet, där det verkar om om en majoritet av folket genomskådat bluffen och irritationen växer för var dag över att det offentliga samhället inte lyssnar. Såväl vetenskapliga som filosofiska fakta och argument skärskådas, stöts och blöts. Internationella synpunkter tas in. Nätet blir en utvecklande mötesplats, men gammelmedia blir ett fossil.
Ett exempel som tangerar ovanstående är SvD, som radikalt minskat utrymmet för insändare. Det gäller både antalet sidor per vecka och antalet utgivningsdagar då insändare publiceras. Därigenom blir insändarsidan inte längre ett intressant och aktuellt forum för engagerade läsare. Det läsardrivna innehållet, den läsardrivna granskningen av makten och förhållandet i samhället blir som bäst splittrat och osammanhängande. I värsta fall blir effekten att sådan granskning och debatt i realiteten helt uteblir.
Samtidigt har SvD ökat kraven för att få komma in på debattsidan. SvD, som representant för gammelmedia blir också en anförare av gammelmakten, gammeleliten. Det är ett symptom på en stelnad demokrati som inte längre förmår se framtiden, än mindre skapa den.