Olof Palme, men inte jag

Idag är det 25 år sedan Olof Palme mördades. Ett mord som sannolikt aldrig kommer att lösas. Socialdemokraterna förundras fortfarande över det intensiva hat som de upplever att Palme utsattes för. Ett hat som de ser som orsak till mordet. De ser Palme som en stor internationell statsman och fantastisk politiker. Deras blindhet på den punkten bidrar förmodligen till att mordet inte kan lösas.
Jag var bara barn när jag först hörde talas om Palme. Min mormor som då var sosse och kvinnodistriktets ordförande i Norrbotten hade träffat honom på någon partifunktion och hon hade bara gott att säga om honom. Under min uppväxt hörde jag bara gott om Palme. Ändå kunde jag redan som tonåring, när han blev partiledare, konstatera att han var en mycket obehaglig person.
Hans sätt att tala, hans sätt att argumentera, hans sätt att bemöta sina motståndare var kränkande för såväl tänkande som kännande människor. Trots min uppväxt med engagerade och aktiva, lojala socialdemokrater i familjen kunde jag redan före 1970 konstatera att jag blir aldrig socialdemokrat så länge Olof Palme är en ledande figur i partiet.
Utan jämförelser i övrigt, kan jag för den som vill förstå vilka känslor Palme väckte berätta att han i sliskighet är jämförbar med Italiens Berlusconi. I fråga om dumdryg arrogans jämförbar med George W. Bush eller Vladimir Putin. Stor statsman? Ja, om man med statsman menar skitsövel. Men någon statsman av Churchill eller de Gaulles kaliber var han då rakt inte.
Tvärtom, Palme var en splittrare, en nationsfördärvare. Hans insats var inte uppbygglig för nationen Sverige. Därför förlorade han också makten till de borgerliga 2,5 gång, lotteririksdagen inräknad. Det är väl rekord för en socialdemokratisk ordförande? Ändå anses han av sossarna vara en av deras största. Det säger en hel del om deras blindhet.
Så här på 25-årsdagen av hans död, vill jag bara nyansera sossarnas enträgna malande om att det var Palmes storhet, borgarnas hat och avund som dödade honom. Jag tror att det som vanligt är mer fruktsamt att söka motiv och mördare närmare offret. Vilka var det som hade mest att tjäna på att han slutade som partiordförande? Inte var det borgarna, de hade redan plockat isär Palme som politiker. Nej, mördaren eller beställaren av mordet finns med störsa sannolikhet i hans närhet.
Sossarna blundar och sjunger på en gammal beatles-strof för att döva sina sinnen. ”Got to be good-looking, ’cause he’s so hard to see. Come together! Right now, over me.
Det är dags att lämna Olof Palme  bakom oss, i historien. Dags för alla att inse att det var bra att han slutade med politik. Men naturligtvis var det en skam för vår öppna demokrati att han mördades och en skymf mot oss som medborgare och väljare att vi berövades möjligheten att på våra villkor ge honom respass ut ur politiken.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen. Bokmärk permalänken.