Särintressenas demokrati stjäl friheten

I den gamla sovjetmodellen visste alla att systemet var korrupt och skulle motarbetas, men i tysthet, av naturliga skäl. I de västliga demokratierna går högmodet i dagen så till den grad att nästan alla tror att systemet är felfritt. Därför finns det fler nyttiga idioter i väst än det någonsin fanns i Sovjet-DDR-Albanien-Kuba-maositkina-nordvietnam-nordkorea etc.
Verktygen för att göra något bra av demokratin finns, men det kräver politiker som vågar säga obekväma sanningar (oops!) om rättigheter-skyldigheter, grundlagar mm.
Ett av de grundläggande villkoren för en fungerande rättsstat inom en demokrati är att egendomsskyddet och rättstryggheten aldrig tillåts manipuleras av tillfälliga opinioner. Politikerna ska inte ens ges möjlighet att lagstifta mot något som andra tycker illa om (exempelvis vindkraft, CO2-utsläpp, bilar, kött, pälskläder). Politikerna måste hänvisa sådana opinionsyttringar till civilrättslig domstol. Där måste i sin tur finnas jurister som håller sig till lagen och inte tror att de deltar i popularitetstävlingar.
Det är ett svårt och tufft jobb att komma dithän. Men försöker man inte ens så går det garanterat åt pipsvängen med allt vad demokrati, rättsstat, äganderätt, jämlikhet och frihet heter.
Våra politiker är för det mesta lojala mot partiet, inte mot väljarna, demokratin eller något annat av de honnörsord vi brukar lyfta fram. Därför blir politikerna vanligtvis röstboskap (nyttiga idioter) för det särintresse som dominerar partiet. Det kan vara en idealiserad bild av arbetaren, miljön, landsbygden, företagaren, adeln, kyrkan, kvinnorna eller något annat. Alla dessa särintressen skriver sina önskelistor och kräver att vi andra ska vara de tomtar som utan knot förverkligar dem.
Men medborgarna då, vem bryr sig om dem? Nej, det är ingen alls som bryr sig om medborgarna och deras grundläggande rättigheter. Alla förutsätter dels att medborgarnas rättigheter fullt ut är tillgodosedda och skyddade genom de lagar vi redan har och för att vi kallar systemet för demokrati. Men det funkar tyvärr inte så. Dels så förutsätter man att medborgarnas intressen blir försvarade som summan av särintressenas försvar. Men det funkar inte så heller, inte på någon punkt.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.