I ATL nr8, 1 februari kan man läsa om en ekonomisk förening i Halland som heter Green Carbon Captures. http://www.atl.nu/Article.jsp?article=65013
De säljer, ja, vad då? Kolsänkor, påstår de. Klimatkompensation till andra företag för deras resursanvändning. Ett dövat samvete skulle jag påstå, avlat, geschäft och bondfångeri är andra termer som skulle kunna passa in. Men klimatnytta, icke!
Affärsidén är att skogsägare ska få betalt för att plantera skog och gödsla den så att den växer fortare och därigenom tar upp mer koldioxid. Skog som de ändå enligt lag är skyldiga att plantera. Gödsling som ändå ger ekonomisk lönsamhet. Nu får de andra att betala för detta. Samtidigt har jag inte sett någon redovisning av vad det så kallad ekologiska fotavtrycket för plantorna och gödslingen är.
Tidningen gör också en helt osaklig koppling mellan skogsbruk och klimateffekt utifrån en rapport från FN. http://www.atl.nu/Article.jsp?article=65123&a=FN:%20Skogsbruk%20kan%20lindra%20klimateffekter
Det som kanske är mest skrämande av allt när det gäller LRF (ATL är en LRF-tidning) och centern är att de är beredda fullständigt ge upp allt vad äganderätt heter för lite lättförtjänta pengar i ett bedrägeri (klimathotet) som när som helst står helt blottat. Hur ska de sedan återta sin heder, återfå förlorad egenmakt över marken mm?
Bibelns varning om att sälja sin förstfödslorätt för en vattvälling dånar i mitt inre. I Första Mosebok, 25:29 beskrivs hur storebror Esau (jägaren, den äldre samhällsordningen) sålde rätten till marken till sin lillebror Jakob (jordbrukaren, den nyare samhällsordningen), detta är alltså en saga om vår civilisationshistoria. Man brukar hänvisa till denna saga när man vill påtala att någon (Esau) gör en oåterkallelig dumhet.
Det som nu händer om man låter de egendomslösa diktera villkoren för hur mark ska brukas, är att ytterligare ett steg i denna historia tas. Nämligen att markägarna ger upp sin urgamla rätt. En rätt de också betalat för. Men för vad då? En vattvälling!