När det gäller försiktighetsprincipen så är det ett av de allvarligaste hoten mot demokratin och friheten. När personer med maktambitioner får bestämma så blir allt som de är emot så farligt att det måste förbjudas enligt försiktighetsprincipen. Men all utveckling har gynnat dem som vågat chansa, ta en risk. Man kan enkelt visa att utan risk har man inte chans, då springer utvecklingen ifrån en.
Vi måste alltså fortsätta att utveckla vårt samhälle med de medel som står till buds, inklusive olja och kol. För om vi inte gör det kan två saker hända. Det ena är att katastrofen aldrig kommer, men vi har av rädsla, feghet, dumhet eller liknande inte hängt med i den utveckling som många andra med säkerhet kommer fortsätta med.
Det andra är att med en vettig fortsatt användning av kol och olja står vi bättre rustade att möta vilken klimatförändring som än kommer. Om det skulle visa sig att det kommer någon och det gör det säkert, men det är inte alls säkert att den är antropogen.
Vår kunskap, statistiskt belagd erfarenhet, av vädersituationer är ännu för kortvarig och bristfällig för att kunna spå klimat med någon tillfredsställande säkerhet. Till exempel så är de hundraårsvariationer vi räknat med i säkerhetsmarginaler för exempelvis infrastruktur inte tillräckligt vida. Det gör dels att vår kunskap om vad som är normal klimatvariation inte är tillräckligt bra och dels att vi på många håll betett oss som idioter jämfört med beprövad erfarenhet. Exempelvis har vi frångått den bibliska visdomen att bygga våra hus på hälleberget och inte på lösan sand. Vi bygger på tok för mycket för nära vatten av alla slag. Bara för att det är fint och status med sjöläge. Men gå 100 år tillbaks i tiden så ska ni finna att de enda byggnader som låg nära vatten var sådana som för sitt ändamål måste ligga där, båthus, hamnmagasin, kvarnar, kraftverk mm. Det är en förnuftigt använd försiktighetsprincip, baserad på erfarenhet och inte på spekulation om worst-case-scenario.
RSS – inlägg