Det finns många bidrag att få för föreningar och företag, såväl svenska som via EU. Dessa pengar är naturligtvis skattepengar som vi alla betalat. För att få ta del av dessa bidrag krävs att man avsäger sin egen initiativrätt. Sedan måste man anlita experter, konsulter och tjänstemän som var och en lägger till sin lilla pusselbit eller granskar de andras. Alla dessa ska ha betalt av bidragspengarna. I slutänden blir det ofta dyrare än att strunta i bidraget och göra som man själv tänkt sig direkt. Fortare går det också. Men det blir allt mer sällsynt att man kan göra så. Allt oftare stipuleras som förutsättning för att alls få göra något, att man ansöker om deras bidrag och följer deras anvisningar till punkt och pricka. Denna snyltarbyråkrati flyttar undan för undan fram positionerna så att äganderätten, initiativrätten och friheten fråntas medborgarna. En samhällskolaps som vi alltså betalar stora pengar för att driva fram.
I gamla fogdevälden och maffiasamhällen hade/har man muskler, lågutbildade beväpnade våldsverkare som ser till att makten åtlyds. I Sovjet hade man politiska kommissarier. Dessa var oftast rekryterade från polisen, samhällets våldsmonopolister. I dagens demokratier har man oavsättliga tjänstemän, oftast universitetsutbildade. De är jurister, ekonomer, arkeologer, biologer, lantmätare, ingenjörer med mera och de har alla makten att kalla in folket med våldsmonopolet för att tvinga medborgarna till lydnad. Det påstås att de är allmänhetens tjänare, men de tar inte order av folket. I de flesta fall tar de inte heller order av de folkvalda politikerna. De är nämligen sina egna lagförfattare, nej inte samma personer, men de är inom samma skrå, de är sina egna utredare, sina egna uttolkare. Sedan 1974 är de i Sverige totalt befriade från ansvar för sina gärningar.
Deras uppgift är att hålla folket i schack och avtappa all produktion på pengar. Demokratin sägs kräva en välinformerad allmänhet. Dessa allmänhetens tjänare med sina ständigt nya påfund gör det omöjligt för allmänheten att vara välinformerad. Den blir desinformerad, desorienterad, desillusionerad, ett enkelt offer för makten.