Den kollektiva fåfängan

En annan aspekt på tranhysterin, som jag skrev om den 7/4, och andra miljömotiverade dumheter.
Med vilken rätt anser kollektivet att de kan fridlysa, uppföröka skadedjur och sedan skicka ut dem till privata markägare att ta hand om? Var finns samhällets respekt för äganderätten?
Jag ställer upp på lagstiftning som skyddar markägaren från intrång och skador från såväl andra medborgare som föreningar, företag och myndigheter. Men när lagstiftningen i huvudsak riktar in sig på att hindra fastighetsägaren från att sköta sitt, från att i eget intresse tillvarata sina möjligheter och rättigheter, samtidigt som man raserar skyddet för intrång från andra, då har lagstiftningen hamnat snett. Den har mist sin legitimitet. Demokratin har reducerats till en fasad för en maktfullkomlig byråkrati.

Varför ska kollektivet få göra snart sagt vilka intrång och restriktioner som helst i äganderätten, endast med motiveringen att kollektivet tycker så? Jo, visst hävdar man olika sorters vetenskap, forskning, allmännas bästa, framtid, historia, kultur etc. Men inte ens om allt det där var korrekt uppfattat och beskrivet av kollektivet finns det någon filosofisk eller folkrättslig grund till att bara ignorera äganderätten. Finns det sådana stora värden för kollektivet att de vill reservera det värdet för sin verksamhet, då ska köpa det och själva ta hela kostnaden för skötseln.
På vilket sätt skulle det gynna kollektivet att ta hand om stenmurar i förfall? Murar som är odlingshinder och som våra förfäder inte skulle tvekat en sekund om de kunnat pulvrisera dem med våra moderna maskiner.
På vilket sätt gynnar det kollektivet att mata och skydda en djurart så att den blir övertalig och utarmar mångfalden? Det är egalt om det gäller skarv, säl, trana, varg, lo, mink, korp eller svartråtta.
På vilket sätt gynnar det kollektivet att misstänkliggöra de medborgare som äger sin mark, omyndigförklara deras sätt och rätt att själva sköta sin egendom?
På vilket sätt gynnar det kollektivet att låta okunniga, självgoda grupperingar bestämma över andras egendom så att rationell skötsel och avkastning försvåras, samhällets gemensamma utveckling till förfång?

Svaret är att det endast är kollektivets fåfänga som gynnas. Med alla andra mått förlorar kollektivet på sin förföljelse av individen.

This entry was posted in Äganderätt and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.