Nu samlas åter tranorna i tusental vid Hornborgasjön och de naturintresserade nincompooparna hurrar av glädje. Ju fler dess bättre!
Tranan är en allätare, grodor, paddor, sniglar, ödlor, salamandrar, ormar, insekter, allt som finns kring strandzoner. För att få riktigt många att komma hit så stödutfordras de. Varje ökning av antalet tranor ses som en framgång. Fågeln är naturligtvis fridlyst.
Senare i sommar kommer vi att få skräcklarm om att grodor, paddor, sniglar, ödlor, salamandrar ormar och insekter håller på att utrotas av mänsklig verksamhet. Jaha, och den där överdimensionerade gräshoppssvärmen av bibliska proportioner har inget med saken att göra?
Potatis- och spannmålsåkrar blir invaderade när de ska flytta söderut. Hur mycket stödutfordring är den där ohyran värd för den ska utrota andra arter och tillfredsställa en obildad allmänhets högst tillfälliga intresse att beskåda en gnutta natur?
Stora ansträngningar har gjorts för att återinföra storken till Sverige. Vad ska den leva av när tranan redan dammsugit markerna på föda?
Inför skottpengar på eländet istället och förbjud stödutfordring. Trandansens nickningar och bugningar i spegling liknar i sanning alla okunnigas bifall till dåliga förslag till allt som ospecificerat påstås vara för miljön.
RSS – inlägg