Det stormar, eller regnar, kanske är det torrt. Allt är variationer i årsmån.
Men stadsborna har svårt att inse att våren inte kommer lika regelbundet som pendeltåget. Framför allt så är det inget som är fel när våren kommer vid en annan tid än när man är van eller förväntar sig. Normalt finns inte i naturen. Eller kanske rättare sagt, allt är normalt, inklusive alla ovanligheter. Naturen är ett kaotiskt system och slumpen har inget minne.
Jag är inte religiöst lagd. Men om det är något som kan kännas som en övergripande tanke av någon högre makt så är det årsmån. Naturen blandar och ger ständigt nya förutsättningar. Som om varje art vid något tillfälle ska få extra gynnsamma förutsättningar, och vid något annat en särskilt påfrestande period som sorterar ut de svaga. På samma sätt får vid något tillfälle varje typ inom varje art en chans när deras ovanliga förmåga gynnas, och åter andra episoder när de ovanliga starkt missgynnas. Som om naturen i den ständiga kampen på liv och död, med överflöd och knapphet, i någon form av nåd ger alla åtminstone en chans innan historien släcker ljuset.
Det är detta som är det normala i naturen. Det är detta som gör att variation i årsmån är det normala. Två identiskt lika år vore onormalt.
Ifjol var det inte gynnsamt för körsbärsträdens blomning hos mig. I år var det mycket gynnsamt. Om det också blir mycket frukt återstår att se. Det avgörs av årsmån. Även maskrosens blomning tycks gynnas i år, men det finns inget som säger att det nödvändigtvis har exakt samma orsaker som körsbärsträdens blomning.
Om lärkorna blir fler eller färre, fjärilar ökar eller minskar, sorkar, rävar, ugglor, rådjur, fästingar, skalbaggar, myggor, älgar, lingon, tistlar eller vad du vill, allt beror på årsmån. I naturen är årsmån kung, inte ornitologerna, inte Naturskyddsföreningen eller Greenpeace, inte ens Naturvårdsverket, eller länsstyrelsen. Det finns inga byråkrater, inga forskare som studerar naturliga fenomen eller någon annan, som kan förutsäga eller styra över naturen.
Det finns i slutänden bara bönder, fiskare, jägare och skogsbrukare som kan anpassa sin verksamhet efter vad naturen bjuder. Låt dem göra det ifred från byråkratiska drömmar om total styrning. Låt oss göra det ifred från stadsbornas missriktade romantiska drömmar om hur naturen borde vara eller ska vara när de någon gång besöker den.